Damast
Från Rilpedia
Damast, vävteknik av jacquardtyp som fordrar särskilda anordningar i vävstolen (ofta en särskild damastvävstol) och uppsättningar som kan åstadkomma mönster med konturkaraktär i väven. Just växelverkan mellan inslag och varp i satinuppsättning ger den avsedda glansverkan.
Damast var förr vanligt till servietter och vita linnedukar, men också som möbeltyger. Under medeltiden vävdes damast i sidenväverierna i Italien, varifrån tekniken överfördes till Flandern på 1400-talet med en specialisering på damastdukar i linne. Vävar i damastteknik från 1700-talet finns bevarade på Löfstad slott utanför Norrköping, trots att golvvävstolen knappast var mans egendom då. Men samtida med att Flors och Vadstenas linnemanufaktur etablerade damastvävning.
Berömda damastvävare på 1900-talet har varit:
- Carl Widlund (1887-1968) på Trangärdstorp i Värmland
- Emma Wiberg (1901-1990) i Undrom Ångermanland.
Mönstret framträder trots att inslag och varp är av samma färg. Duken är vävd med harneskutrustning i en damastvävstol. Enklare variant av damast vävs med dragutrustning.
I en liten hopfällbar vävstol kan man till och med väva damast med plockteknik, där man trampar fram skälet, som kompletteras med plockning av mönsterbilden inom skälet.
Etymologi
Vävsättet för åstadkomma damastväv uppkom ursprungligen i staden Damaskus (Damas på franska och flera andra språk), vilket avspeglat sig på vävens namn: Tyg från Damaskus.
