Från Rilpedia

Cro-Magnonmänniskan kallas de första fossila fynden av vanliga människor av arten Homo sapiens av släktet Homo i Europa, daterade till cirka 35 000 år sedan. Cromagnonmänniskan är inte ett taxon utan en samlande term för de tidiga Homo sapiens och termen faller därför utanför ramen för namngivning av människans tidiga utvecklingstadier. Namnet har de fått från en ort i Frankrike, Les Eyzies, där Cro Magnon på den lokala dialekten betyder "stora grottan". De första fynden gjordes där när paleontologen Louis Lartet i mars 1868 fann fem skelett. Homo sapiens uppstod i Afrika för omkring 100 000 år sedan, och fynd i Mellanöstern finns från ungefär samma tidsepok som Cro-Magnon, det vill säga den övre paleolitiska perioden i pleistocen. Man tror därför att emigration kan ha skett både över Sinai och över Gibraltar.

Utseende och levnadssätt

Cro-Magnomänniskan var till väsentliga delar lik oss själva. Den var mycket spensligare och längre än neanderthalarna, och hade till och med en något större hjärna än dagens människa. De levde mest på jakt, men förefaller även att ha utvecklat insamlandet av ätliga växter. Verktyg och vapen gjorde de i ben och flinta, som hittats i den så kallade Aurignackulturen. Man anser att de kan ha haft någon form av hyddor och en föreställning om andliga värden. De berömda grottmålningarna i bl.a Lascaux anses härröra från tidiga Cro-Magnonbosättningar och har tolkats som schamanistiska metoder att fånga villebrådets andar. Skelettfynd tillsammans med smycken, jaktvapen och verktyg tyder på rituella begravningar, och studier av skador och förslitningar på skallar och tänder både från främre Orienten och från sydvästra Europa visar att de hade stark sammanhållning och tog hand om sjuka och gamla individer i gruppgemenskapen.

Kontakter mellan Cro-magnon och Neandertalare

Det har spekulerats mycket om huruvida dessa tidiga homo sapiens kan ha existerat parallellt med neandertalarna. Uppenbart är att de har förekommit samtidigt, men om de två arterna hade någon kontakt är okänt. Inte heller vet man om de i såfall idkade någon som helst fredlig kommunikation eller om de möttes i konflikt. Fossilfynden visar dock att neandertalarna försvann runt 10 000-15 000 år efter att de första homo sapiens kom till Europa. Om det skedde genom förlust av habitat eller genom direkt konfrontation återstår för forskningen att reda ut. Ny DNA-forskning visar att dagens människa inte har spår av neandertalsgener, så artkorsning kan inte ha förekommit, eller åtminstone inte producerat förökningsduglig avkomma. För några år sedan gjordes ett fynd i Spanien, som skulle kunna tolkas som att ha drag av bägge, men därom är forskarna än så länge oeniga.

Se även

• Människans utveckling
• Homo sapiens
• Grottbjörnens folk, en fiktiv berättelse om Cro.Magnonmänniskor och neanderthalare av Jean M. Auel
• Mammutens rådare, likaså, av Björn Kurtén