Cornelius Anckarstierna
Från Rilpedia
Thijsen Cornelius Didrikson Anckarstierna, född i Stockholm den 25 januari 1655, död i Knutstorp i Skåne den 19 april 1714. Amiral.
Innehåll |
Biografi
Unga år
Som son till sjöofficeren i svenska flottan Didrik Corneliusson Thijsen kom Cornelius Didrikson till sjöss redan som 9-åring 1664. 1669 vart han löjtnant och 1676 admiralitetskapten vid Göteborgs eskadrilj.
Strider mot danskarna och adlande
I sjöstriden vid Mön 1 juni 1677 förde han befälet på skeppet "Kalmar kastell", med 74 kanoner, vilket efter ett hjältemodigt försvar måste stryka flagg för danske amiralen Bielke på skeppet "Kurprinsen". Anckarstierna lät dock samtidigt rikta två grundskott genom ballasten på sitt eget skepp, så att det sjönk strax efter träffningen.
Redan 1678 major och adlad, utnämndes Anckarstierna 1680 till schoutbynacht och viceamiral 1683. 1692 utnämndes han av Karl XI till amiral och friherre till Ousbyholm i Hörby socken, Skåne.
Senare år
Han förde befäl över flottans 2:a eskader vid landstigningen på Själland 1700. Högste befälhavare var han vid Karl XII:s överförande till Livland samma år och vid den misslyckade landstigningen på ön Retusari i Finska viken 1705.
Köpte 1704 egendomen Knutstorp i Kågeröd från Knud Thotts arvingar. Han fick generallöjtnants avsked 1712. Död på Knutstorp 1714.
Gift 1: med Elisabeth Kröger med vilken han fick 3 barn som överlevde till vuxen ålder (två söner och en dotter) samt 2: med Margareta Sparre med vilken han fick två döttrar och en son som överlevde barnaåren.
Släkten Anckarstierna utdöd 1780.
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).