Rödsork
Från Rilpedia
| ?Rödsork Status i världen: Livskraftig (lc) |
|
|---|---|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Gnagare Rodentia |
| Familj: | Cricetidae |
| Släkte: | Skogssorkar[1] Clethrionomys |
| Art: | Rödsork C. rutilus |
|
|
|
| §Clethrionomys rutilus Auktor: Pallas, 1779 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Rödsork (Clethrionomys rutilus) är en art i underfamiljen sorkar och släktet skogssorkar.
Innehåll |
Utseende
Rödsorken är mycket lik långsvansad skogssork; dock är svansen tjockare och kortare. Kroppslängden ligger mellan 80 och 115 millimeter, den mellan 20 till 40 millimeter långa svansen oräknad. Vikten är mellan 10 och 30 gram. Svansen upptar knappt halva kroppslängden. Ryggsidan är rödbrun och buken är gråvitaktig. Svansens översida är brun och dess undersida gråvitaktig.
Utbredning
Rödsorken är en utpräglat nordlig art och förekommer i Skandinavien endast längst i norr. Vidare finns den på Kolahalvön och i norra Asien till norra Kina, samt i Alaska och norra Kanada.
Beteende
Rödsorken är en skicklig klättrare. Dock är den inte lika skicklig på att gräva som långsvansade skogssorken. Det klotformiga boet konstrueras av gräs och strån och placeras på markytan, eller, speciellt för sommarboet, under rötter och stenar. Rödsorken lever i skogsområden, hedmarker och i Sibirien även på tundran. Den tenderar att föredra områden med kraftig. mossrik markvegetation. Den kan även, speciellt vintertid, söka sig till byggnader.
Den är främst aktiv under skymningen, men kan även vara i rörelse på dagen. Den är emellertid mycket skygg och visar sig inte gärna.
Rödsorken är i hög grad fröätare, men tar också gröna växtdelar, bark, bär och fågelägg. Den lägger gärna upp förråd.
Fortplantning
Fortplantningstiden sträcker sig från april till september. Fortplantning kan dock även ske under vintern. Honan föder 4-9 (vanligtvis 5-7) ungar. Upp till 3 kullar kan produceras per år (Curry-Lindahl har dock rapporterat om upptill 5 kullar per år för västsibiriska sorkar).
Referenser
Noter
- ↑ Namnet Myodes har föreslagits för släktet. Se Skogssorkar.
Webbkällor
Tryckta källor
- B. Jensen 1994. Nordens däggdjur ISBN 91-1-933262-9
- Kai Curry-Lindahl 1988. Däggdjur, groddjur & kräldjur ISBN 91-1-864142-3
