Claude Simon
Från Rilpedia
Claude Eugène Henri Simon, född 10 oktober 1913 i Antananarivo, Madagaskar, död 6 juli 2005 i Paris, Frankrike, var en fransk författare. Simon tilldelades Nobelpriset i litteratur 1985.
Simon växte upp i Perpignan i Frankrike hos modern sedan fadern hade dödats i första världskriget. Simon studerade vid universiteten i Paris, Oxford och Cambridge. En tid avsåg han att bli konstmålare och gick i lära hos André Lhote. Under Nazitysklands angrepp på Frankrike våren 1940 blev Claude Simon tillfångatagen och internerad av ockupationsmakten. Han lyckades fly och organiserade sig inom den väpnade delen av den franska motståndsrörelsen. Den litterära debuten skedde 1946 med romanen Le Tricheur. Genombrottet till en vidare läsekrets lät vänta på sig till 1960 och romanen Vägen genom Flandern.
Claude Simon företrädde den nya romanen, ett begrepp som lanserades av Roland Barthes. Själv motsatte sig Claude Simon all slags kategorisering. Hans författarskap har djupa självbiografiska rötter och hans romanform är främst påverkad av William Faulkner. Utgångspunkt är ofta minnen från spanska inbördeskriget och andra världskriget. Simons främsta särprägel som författare utmärks av formen. Inskjutande satser avlöser varandra - ofta genom tankstreck och parenteser - som en ofantlig rysk docka som sträcker sig över sida efter sida. Berättarteknikens komplexitet gör lätt att läsaren virrar bort sig men detta förvirrande medför en alldeles speciell känsla; ibland klaustrofobiskt intensiv och andra gånger en flytande reflektion.
