Från Rilpedia

Christopher Falkengréen, född 12 oktober 1722 i Karlskrona och avliden 22 april 1789 i Stockholm, var en svensk friherre och viceamiral.

Biografi

Christopher Falkengréen föddes i Karlskrona som son till amiral Abraham Falkengréen och hans hustru Christina, född Hammar. Han förblev ogift.

Falkengréen var vid Göteborgseskadern 1742 och vid tjuguett års ålder, 1743 blev han antagen till löjtnant vid flottan och tjänstgjorde vid amiralitetet. Han ingick 1745 i fransk sjötjänst och kommenderade 1746 fregatten Le Volage, om trettiotvå kanoner, mot ett engelskt örlogsskepp, med dubbelt så stark bestyckning, samt uthärdade en mördande strid i sju timmar. Slutligen tvungen att ge sig till fången, utväxlades han kort därefter från engelsmännen. Han deltog sedermera med utmärkelse i kriget i Flandern och erhöll fullmakt som fregattkapten. 1746 befordrades Falkengréen i svensk tjänst till kaptenlöjtnant, 1750 till kapten. Som fartygschef på HMS Drottningholm deltog Falkengréen till en expedition till Finland 1751. Ett år senare 1752, befodrades han till till kommendörkapten. 1755 skickades han med HMS Uppland på en kryssning mot marockanerna. Falkengréen var chef för kadettkåren 1757 och befordrades efterhand till schoutbynacht 1765, chef för galärflottan 1767 och vice amiral 1769. Vid 1760–1762 och 1765–1766 års riksdagar, som Falkengréen bevistade, framträdde han bland Augustin Ehrensvärds mest utpräglade motståndare och gjorde sig i allmänhet känd som en ivrig Mössa. Han var också medlem av det sexmannaråd, som vid förberedelserna till 1769 års riksdag förvaltade partiets valkassa och inkallades vid dess seger våren 1772 i rådet, där han bibehölls efter revolutionen. År 1771 blev han hugnad med friherrlig värdighet, utnämndes han 1776 till president i Amiralitetskollegium och två år senare till serafimerriddare. Christopher Falkengréen var den förste ordinarie ledamoten i Kungliga Örlogsmannasällskapet, invald 1771. Han var sällskapets hederspreses 1771-1789. Falkengréen var ledamot av Vetenskapsakademien från 1778 och har i sitt fack utgivit två vetenskapliga arbeten: Evolutioner till sjös 1752 samt Galérflottans och marinens kommendering 1769.

Utnämningar

• Löjtnant 1742
• Kaptenlöjtnant 1746
• Kapten 1747
• Kommendörkapten 1752
• Kommendör 1762
• Schoutbynacht 1765
• Viceamiral 1767

Källor

Delar av denna artikel består av bearbetad text ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.

• Svenska marinens högre chefer 1700-2005, Rune Kjellander, Probus förlag, Stockholm 2007 (ISBN 978-91-87184-83-3), sid 73