Christian Cavallin

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Christian Cavallins grav på Klosterkyrkogården i Lund. Foto: Fredrik Tersmeden, 2004.

Christian Cavallin, född 3 september 1831 i Borlunda socken, Malmöhus län, död 10 oktober 1890 i Lund, var en svensk klassisk filolog.

Cavallin blev filosofie magister 1853, docent i romersk vältalighet och poesi 1857, adjunkt i samma ämne 1864 och professor i grekiska 1875. Han var i främst en framstående latinfilolog med djup kännedom om den romerska litteraturen och god känsla för språkets nyanser. Hans akademiska lärarverksamhet kom dock att föra honom till grekiskan, ett ämne för vilket han också hade god känsla. De 15 år, under vilka han var professor i grekiska vid Lunds universitet, var en blomstringstid för det grekiska språkstudiet.

Cavallin utgav bl.a. en upplaga av Sofokles Filoktetes (1875), två bearbetningar av Grekisk syntax (1879 och 1887), vilka, trots sitt syfte, att vara grundläggande läroböcker, behandlade ämnet djupt inträngande. Hans med inledning och kommentar försedda upplaga av Euripides Iphigenia i Tauri (1883) är inte bara en förträfflig hjälpreda vid läsningen av detta stycke, utan även en mycket god inledning till studiet av den grekiska dramatiken i allmänhet. De sista åren ägnade Cavallin åt en vetenskaplig framställning av Den homeriska dialekten, varav ett första häfte (ljudläran) efter hans död utgavs av Johannes Paulson (1892). Han är dock främst hågkommen som latinsk lexikograf. År 1871 utkom Latinskt lexicon, 1875-76 Svensk-latinsk ordbok (reviderad och stereotyperad upplaga 1880[1]) och 1885 (i förkortad form) Latinskt skollexikon.

Cavallins stora lärdom sträckte sig även utanför den klassiska filologins område och han invaldes bl.a. i Vetenskapsakademien (1881). En del av hans mindre skrifter, bl.a. Om grundtanke och karakterer i Runebergs Kungarne på Salamis jämförd med Sophokles' tragedier (i Nordisk tidskrift, II, 1879) samt Antonius och Kleopatra (i Ny svensk tidskrift 1885), samlades efter hans död och utgavs, i förening med Albert Lysanders, med inledning och levnadsteckning av Martin Weibull 1891.

Källa

Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
  1. http://libris.kb.se/bib/1514134
Personliga verktyg