Från Rilpedia

Cheyne-Stokes andning är ett onormalt andningsmönster som karaktäriseras av andning med gradvis ökande och minskande tidalvolym och däremellan periodiska andningsuppehåll.

Tillståndet är uppkallat efter två fyskiker, John Cheyne och William Stokes, de första att kartlägga fenomenet.

Det orsakas av att hjärnans andningscentrum falerar att snabbt nog balansera halten av syre och koldioxid. Denna andningsstörning kan exempelvis observeras hos patienter drabbade av stroke, skallskador och hjärntumörer. Det kan även förekomma under sömn på höga höjder och är ett tydligt tecken på höjdsjuka. Inom den palliativa vården anses Cheyne-Stokes andning vara ett tecken på att döden snart inträder. Andningen upplevs inte sällan som jobbig av anhöriga som vakar vid den döendes sida. Patienter som har kunnat höras efter att denna andningsstörning observerats tycks dock inte uppleva något obehag. Cheyne-Stokes andning är en vanlig följd av morfinbehandling.