Charlotta Deland

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Hedvig Charlotta Deland, född den 7 februari 1807 i Stockholm, död den 28 maj 1864 i Stockholm, svensk skådespelare verksam 1831-64, dotter till teaterdirektören Isaac de Broen och skådespelaren Kristina Margareta Cederberg.

Biografi

Efter att ha gått ut en flickskola anställdes hon vid sin styvfar Svanbergs teatersällskap 1831 och gifte sig samma år med kollegan Pierre Joseph Deland. Kristoffer Svanberg hade gift sig med hennes mor 1815 och hans trupp hade ett gott rykte- då Pierre Deland övertog truppen 1833 fortsatte Charlottas styvfar och mor att arbeta i truppen, modern till omnämns i en roll så sent som 1840, då änka. Hon turnerade sedan med sin mans teatersällskap över hela landsbygden i både Sverige och Finland och uppträdde i Djurgårdsteatern i Stockholm om somrarna. År 1861 anställdes hon vid Dramaten med sin man.

Hon spelade mest komedier och farser, även om hon var kompetent också inom tragedier. Hon kallas i samtidiga källor som mycket "huslig" och familjekär. Sommaren 1836 får hon beröm för sin roll i Hugo på Djurgårsteatern mot sin fyraåriga dotter Betty Deland. Kritikern Topelius sade att hon var "så sann, så stor i sin skenbart enkla och därföre stundom förbisedda men dock så djupa uppfattning av konsten och livet", och då Strandberg skrev om Dramatens primadonna Zelma Hedin sade han att hon "gäller för vår bästa karaktärsskådespelerska och väl även det-näst fru Deland", Aftonbladet skrev att hon var mångsidig och bra som fin världsdam, som intrigant, förträfflig inom komedin och ägde tragisk styrka.

Hennes mest berömda roll inom komedien var Cesarine i Scribes »Kotteriet». Bland hennes mer kända roller inom tragedin fanns Generalskan i »Mor och son», Griselda, Ophelia, Preciosa, Öfverstinnan Hielm i »Efter femtio år», Pariserpojken, Baronessan de Vaubert i »Fröken de la Seiglière», Lady Tartuffe, Fadette i »Syrsan», och fru Griponia i »Brodertvisten».

Källor


Personliga verktyg