Från Rilpedia

Charles de Mornay, född omkring 1514 i Frankrike, död 4 september 1574 i Stockholm (avrättad), friherre, arvinge till Varennes, herre till Helgerum och Roma.

Han härstammade från en förnäm fransk ätt, var kalvinist (hugenott) och fick i ungdomen god bildning. 1547 medföljde han de trupper, som Frankrike sände till skottarnas hjälp i kriget mot England, och stannade kvar i Skottland till fredsslutet 1550. Redan 1557 befann han sig i Sverige, där han av Gustav Vasa användes i åtskilliga diplomatiska värv. Till exempel så skickades han som sändebud till Polen (1557) och till Danmark (1558) samt deltog 1559 i den beskickning, som avgick till England för underhandlingar om giftermål mellan hertig Erik och drottning Elisabet. Efter sin återkomst föll han emellertid i konungens onåd genom obetänksamt uppförande och hölls till och med någon tid fängslad.

När Erik XIV efterträdde sin far gick det bättre för honom, eftersom han efter sin ankomst till Sverige snart hade förvärvat Eriks förtroende. Förtroende behöll han under hela Eriks regering, dock ej helt friktionsfritt. Han benämnes konungens kammarjunkare eller kammarherre och omtalas även som hans råd (1561) eller rådsförvant (1565). 1563 erhöll han Kronobergs slott m. m. i förläning. I konungens tjänst blev han flitigt använd. Han avgick 1561 som sändebud till Frankrike, där han utverkade Katarina av Medicis bifall till Eriks giftermål med Maria Stuart, hennes sons änka, och skickades 1562 jämte Per Brahe till Skottland för att till Maria framföra konungens frieri.

Efter återkomsten till Sverige började han av Erik nyttjas i krigiska värv, eftersom "det han egde god förfarenhet i krigssaker". I slutet av 1562 sändes han som krigsöverste till Livland, men återkallades vid Nordiska sjuårskrigets utbrott. Trots att det 1564 heter, att han ej ännu lärt sig att fullkomligt tala svenska, erhöll han i detta krig viktiga befäl och kämpade med ära, men ej alltid med lycka. Han blev 1563 i grund slagen av danskarna vid Mared (nära Halmstad), men försvarade med framgång Varbergs slott 1565 och fråntog 1566 nära Alingsås den härjande Daniel Rantzau hans tross vid Slaget vid Brobacka.

20 september samma år togs han till fånga och fördes till Kalundborgs slott i Danmark, där han stannade kvar till 16 mars 1571. Vid hemkomsten kallades han, den förre gunstlingen hos Erik XIV, att delta i rådets överläggningar, innan han ens hunnit avlägga trohetsed. 1573 uppdrogs åt honom att vara ståthållare på Älfsborgs och Gullbergs slott.

Trots den kungliga välviljan bröt han dock sin trohetsed till Johan och inlät sig i förrädiska stämplingar mot denne med hövitsmännen för de skotska legotrupperna i Sverige. Att han haft för avsikt att avsätta Johan, torde få anses som säkert, liksom också att han velat befria Erik XIV ur fängelset, men om han på tronen ämnade uppsätta den sistnämnde eller hertig Karl är ovisst. Från flera håll uppges även, att de sammansvurn ämnat ta livet av konung Johan. För sitt förrädiska uppförande blev Charles de Mornay avrättad i Stockholm 4 september 1574.

Charles de Mornay var far till Johan Karlsson de Mornay

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).