Centralstimulerande preparat
Från Rilpedia
Centralstimulerande preparat har sitt ursprung i läkemedel. Påverkar centrala nervsystemet. Vanligaste preparatet är amfetamin. Preparaten i denna grupp förstärker så väl sinnesförnimmelser som tankar och beteenden. Detta beroende på att preparaten ökar mängden signalsubstans i hjärnan och dessutom påverkas receptorernas förmåga att kunna stänga av mottagningen när en signal har registrerats. Det enda som inte förstärks är hunger och trötthetskänslor, varför missbrukaren vänder på dygnet runt i upp till veckolånga perioder följt av sömn på gränsen till medvetslöshet i några dygn. Detta sliter hårt på narkomanen som ofta är mager på grund av den dåliga aptiten.
Många av missbrukarna är människor med psykiska problem som självmedicinerar med till exempel amfetamin, så kallad dubbeldiagnos. Detta är dubbelt olyckligt då individer som har svårt att hantera sina tankar i vanliga fall kan drabbas av kraftiga vanföreställningar då tankeverksamheten blir intensiv. Man bör ha mer förstående för en dubbeldiagnos, då narkomani kan sägas vara ett val man gör, men ingen väljer att ha en psykisk sjukdom. Dessutom betraktas ofta dessa personer som besvärliga och står ofta utan boende och är portförbjudna på de härbärgen som finns. Däremot finns det öppenvård inom psykiatrin som tar emot dem och erbjuder vård.
Gruppen centralstimulerande preparat innehåller bland annat:
Dessa preparat är syntetiska. Även kokain kan räknas in i gruppen. Dessa preparat kan ge ett kraftigt beroende.
Beroendet kan delas upp i två delar. Ett långsiktigt behov som av narkomanen uppfattas som rastlöshet efter några dagar utan drogen och sen det mest svårbehandlade beroendet vilket kallas impulsberoende.