Heinkel HE 1
Från Rilpedia
Heinkel HE 1 | |
---|---|
Beskrivning | |
Typ | spaningsflygplan |
Besättning | 2 |
I aktiv tjänst | 1921-1931 |
Versioner | Caspar S.I Hansa typ 31, |
Tillverkare | Caspar-Werke, Svenska Aero, TDS |
Data | |
Längd | 12,65 m |
Spännvidd | 18,00 m |
Höjd | 3,85 m |
Tomvikt | 1 700 kg |
Max startvikt | 2 320 kg |
Motor | 1 x Maybach Mb IVa |
Dragkraft | 1 x 260 hk |
Prestanda | |
Max hastighet | 160 km/h |
Max flyghöjd | 4 000 m |
Stigförmåga | 9 min till 1000 m |
Beväpning | |
Kanoner / kulsprutor | 1 st ksp |
Heinkel HE 1 eller Caspar S. I var ett svenskt spaningsflygplan konstruerat av Ernst Heinkel. Flygplanet kallades allmänt för Hansa efter sitt nära släktskap med de tyska militära typerna W.29 och W.37 från Hansa und Brandenburgische Flugzeugwerke.
Vid 1921 års riksdag biviljades Marinens Flygväsende (MFV) ett extra anslag för inköp av ett övervakningsflygplan. Carl Clemens Bücker som var anställd som provflygare vid Torpeddepartementet på flottans varv i Stockholm (TDS) rådfrågades om en lämplig typ. Flygplanets konstruktion skulle vara enkel eftersom MFV även ville köpa licensrätt för egen produktion vid TDS. Bücker föreslog att man borde köpa in en Supermarine Channel II och en Caspar S. I, för jämförande prov i olika tester.
I april 1921 for Bücker, Thor Lübeck och Tord Ångström till Caspar-Werke för diskussioner. Heinkel visade sin vidareutvecklade Hansatyp som var under tillverkning och offererade 13 april en försäljning av flygplanet. Ett kontrakt upprättades på prototypflygplanet samt en licensrätt där MF betalade 40 000 kronor för prototypen samt 3 000 för varje flygplan som tillverkades i Sverige. För att kringgå Versaillesfördragets förbud mot tillverkning av krigsmaterial kontaktade Bücker AB Hästholmsvarvet på Lidingö där montering av de utsmugglade delarna till prototypflygplanet monterades. Flygplanet som levererades i demonterat skick till Sverige 1921 benämndes Caspar S.I. Det visade sig att Hästholmsvarvet inte klarade av monteringsarbetet varpå Bücker i september 1921 bildar företaget Svenska Aero som kom att bli svensk leverantör av flygplanet till MF. Monteringen vid Svenska Aero utfördes av Ernst Heinkel och några tyska montörer. Efter att flygplanet var monterat levererade marinen en Maybach Mb VIa motor till Svenska Aero som monterades in i flygplanet. Provflygningen genomfördes av Bücker 11 november 1921. I december samma år godkändes flygplanet av MFV och den fick MFV nummer 31 med placering i Hägernäs.
På grund av att Hansaflygplanet led av barnsjukdomar och Supermarine Channel flygplanet havererade kom de tänkta jämförande proven kom inte till stånd. Under sommaren 1922 genomfördes en låmg rad prov med flottörer av olika typ och utförande slutligen stannade man för en typ med en volym på 2 × 2 380 liter. På grund av flottörernas storlek kom stjärtpartiet att ligga högt över vattnet och klarade öppen sjö mycket väl.
Under våren 1922 beslöt Marinen att anskaffa fler Hansor, i mars beställdes ytterligare fyra Hansa hos Caspar-Werke i Tyskland. Heinkel föreslog att vissa delar skulle tillverkas av Svenska Aero, i realiteten kom alla delar utom roder och flottörer att i hemlighet tillverkas av Caspar-Werke i Tyskland för att sedan monteras av TDS. Det första flygplanet som färdigställdes vid TDS provflögs av Bücker 22 september 1922. De nya flygplanen fick nummer 32-35 och parallellt med monteringen av dessa exemplar beställdes även en sista serie om ytterligare sex flygplan hos Svenska Aero AB, även dessa flygplan monterades vid TDS. Leveransen av de sista sex flygplanen slutfördes under 1923. Dessa fick nummer 36-41. Ett av flygplanen försågs på försök med en 240 hk Armstrong Siddeley Puma motor från den havererade Supermarine Channel flygbåten.
Flygplanen sattes in i aktiv tjänst som stridsflygplan under sommaren 1923. Man fördelade de sju färdiga flygplanen på placeringsorterna Göteborg, Karlskrona och Hårsfjärden. Flygplanstypen drabbades av två totalhaverier, Nr 32 havererade 18 juni 1923 och Nr 33 havererade 1 augusti i Göteborgstrakten. Nr 23 sjönk i maj 1926 vid Fladen grund.
När Flygvapnet bildades 1 juli 1926 överfördes kvarvarande sju flygplan med beteckningen S 2. I Flygvapnet försågs flygplan 31 med dubbelkommando och användes som skolflygplan fram till det havererade 1927. Det sista flygplanet av typen kasserades i maj 1932.
Samarbetet mellan Svenska Aero AB och Ernst Heinkel resulterade i att Heinkel lämnade Caspar-Werke, för att 1 december 1922 starta Ernst Heinkel Flugzeugwerke i Warnemünde. Flygplanets tidigare beteckning Caspar S.I byttes därmed ut till Heinkel HE 1 där HE står Heinkel Eindecker. Vid senare konsruktioner som Heinkel He 115 står He för Heinkel.