Från Rilpedia

Carl Wilhelm Henrik Ronander, född 23 juni 1794 i Stralsund, död 10 april 1847 i Stockholm, läkare.

Ronander, som redan som barn kom till Sverige, blev student i Uppsala år 1813, kirurgie magister år 1819 och medicine licentiat år 1820 samt promoverades år 1822 till medicine doktor. Han utnämndes år 1827 till adjunkt i teoretisk medicin och kirurgi vid Karolinska institutet. År 1831 blev han överläkare vid Serafimerlasarettet i Stockholm, från vilken befattning han år 1840 begärde avsked från med förordnande att vara konsultativ läkare vid lasarettet. Ledamot av Vetenskapsakademien från år 1831.

Ronander utgav flera mindre skrifter samt det år 1822 av Svenska läkarsällskapet prisbelönta, men ej fullbordade arbetet System i pharmakologien med särskildt afseende på Svenska pharmakopéens sista edition (I, l och 2 1825-28). Jämte Anders Adolf Retzius och Carl Gustaf Mosander utgav han 1832-39 Tidskrift för läkare och pharmaceuter. Ronander ansågs som en mycket framstående läkare, god diagnostiker och lycklig terapeut. Han var också en högt aktad psykiater.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).