Carl Spitteler
Från Rilpedia
Carl Spitteler |
|
|---|---|
 Carl Spitteler 1905 |
|
|
|
|
| Pseudonym | Felix Tandem |
| Född | 24 april 1845 Liestal, Schweiz |
| Död | 29 december 1924 (79 år) Luzern |
| Nationalitet | Schweizare |
| Verksam | 1880 |
Carl Spitteler, född 24 april 1845 i Liestal, död 29 december 1924 i Luzern, var en schweizisk författare som belönades med Nobelpriset i litteratur 1919.
Han var under uppväxtåren starkt intresserad av teckning och musik, studerade 1863-65 juridik vid universitetet i Basel, övergick därefter till teologin, som han studerade i Zürich 1866, Heidelberg och Basel, där han våren 1871 tog sin examen. Därefter vistades han som huslärare i Ryssland 1871-79, var 1879-85 lärare vid skolor i Bern och Neuveville, varpå han hade plats som tidningsman i Basel och Zürich till 1892. Ett arv gjorde honom ekonomiskt oberoende varvid han bosatte sig i Luzern och ägnade sig på heltid åt sitt författarskap.
Efter mångåriga förberedelser debuterade han som författare 1880 under pseudonymen Felix Tandem med den i viss mån om Friedrich Nietzsches Also sprach Zarathustra påminnande Prometheus und Epimetheus.
Spittelers psykologiska roman Imago (1906) lästes av Sigmund Freud och fick betydelse för utvecklingen av psykoanalysen (den 1912 grundade psykoanalytiska tidskriften Imago döptes efter Spittelers roman). Detta är dock ett ganska otypiskt verk för Spitteler.
Sitt nobelpris fick Carl Spitteler i första hand för sitt versepos Olympischer Frühling ('Olympisk vår'), en sorts vidarediktning av grundberättelsen i den grekiska mytologin, inspirerad av Arthur Schopenhauers filosofi och med genomgående anspelningar på författarens egen samtid. Verket har bedömts mycket olika av litteraturkritiker och -forskare alltsedan den första versionen publicerades 1900-05 (en reviderad, andra version utgavs 1910). Det är ett av flera tyskspråkiga försök från denna tid att förnya den för den moderna litteraturen problematiska eposgenren. Spitteler lade vikt vid att hans försök var allvarligt menat, med det klassiska eposets naiva grundton bevarad.
Externa länkar
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
