Från Rilpedia

Carl August Konstantin Richter, född 3 juli 1885 i Kristianstad, död 25 december 1940, var en svensk operasångare.

Richter tjänstgjorde som e.o. postexpeditör 1906-16, studerade sång för Agnes Ekholm i Stockholm 1907-11, vidare för Gillis Bratt och 1922 för V.M. Vanzo i Milano. Efter debuter på Kungliga teatern i Stockholm som Amonasro i "Aida" 1911, fursten i "Izeyl" och Wolfram von Eschenbach i "Tannhäuser" 1913 anställdes han 1915 vid denna operascen, vars bärande krafter han tillhörde fram till 1939. Hans barytonröst var märgfull, jämn och böjlig, fraseringen alltid manligt säker och ärlig; han genomförde sina sångpartier med intelligens och förträfflig diktion, det sceniska uppträdandet hade värdighet och utvecklades med tiden i avseende på plastisk och mimisk rörlighet.

Andra betydande roller, som han uppbar, var Almaviva i "Figaros bröllop", Scarpia i "Tosca", Eugen Onegin, Amfortas i "Parsifal", Macbeth, Orestes i "Ifigenia på Tauris", Rigoletto, Escamillo i "Carmen", Marcel i "La Bohème", Luna i "Il Trovatore", Simeon i "Josef i Egypten", Valentin i "Faust", Francesco i "La Gioconda", Don Giovanni, Jago i "Othello" samt slutligen "Arnljot". Han gjorde gästspel i Hamburg 1917 och i Berlin 1926 samt konserter 1922 i Wien, München och Dresden, varjämte han uppträdde på konserter i Stockholm. Han medverkade även i Madame Butterfly när den gavs i Söderhamn 1929.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).