Cappella Paolina

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Koordinater: 41°54′11″N 12°27′17″O / 41.90306, 12.45472

Påve Paulus III (Alessandro Farnese) förordnade kapellet år 1538. Målning av Tizian (1543).

Cappella Paolina är ett berömt kapell i Apostoliska palatset som tjänar som församlingskyrka av Vatikanen. Den är skild från Sixtinska kapellet bara av Sala Regia. Kapellet förordnades 1538 genom ett beslut av påve Paulus III och avslutades 1540 under utformning och tillsyn av Antonio da Sangallo den yngre.

Cappella Paolina fungerade ursprungligen både som sakramentskapell och kapell för konklaver. Med tanke på kapellets ceremoniella och personliga betydelse kunde man förvänta sig att påven skulle kräva av en stor konstnär att dekorera dess interiör, och, enligt både påvedömet och folket, blev det ingen mindre än självaste Michelangelo.[1] Redan innan Michelangelo fullbordat muralmålningen Yttersta domen hade Paulus III beslutat att Michelangelo skulle vara den som målade freskerna i Capella Paolina. Detta framgår av en skrivelse den 12 oktober 1541 från kardinal Alexander, Paulus III:s brorson, till biskop Marco Vigerio som diskuterar målningar som skall genomföras i det "nya kapellet".[2] Michelangelos två fresker i Cappella Paolina, Pauli omvändelse och Sankt Petri korsfästelse, målades mellan 1542 och 1549. Andra verk i kapellet målades av bland annat Federico Zuccari.

Före öppnandet av den slutna konklaven samlas kardinalkollegiet i Cappella Paolina för att lyssna till en predikan där medlemmarna påminns om sin skyldighet att ge till Kyrkan hennes mest mottaglige son som Kyrkans högste och dess spirituella vägledare. Kardinalerna drar sig sedan tillbaka till Sixtinska kapellet där den heliga omröstningen äger rum. I Cappella Paolina sjungs dagligen konklavens högtidliga mässa "De Spiritu Sancto", till vilken alla medlemmar i konklaven måste närvara.

Ett kapell med samma namn finns intill basilikan Santa Maria Maggiore i Rom.

Referenser

  1. Leo Steinberg, Michelangelo’s Last Paintings: The Conversion of St. Paul and the Crucifixion of St. Peter in the Cappella Paolina, Vatican Palace (New York: Oxford University Press, 1975), 15-16.
  2. D. Redig de Campos, Michelangelo: The Frescoes of the Pauline Chapel in the Vatican (Milan: Art Editions Amilcare Pizzi, 1951), 6.


Personliga verktyg