Camp
Från Rilpedia
Camp är ett amerikanskt uttryck som syftar på en kulturell stil med inslag av kitsch. Camp kan vara omedveten, och uppfattas då ofta som ett uttryck för bristande sofistikation, eller avsiktlig, och har då vanligen humoristiska eller ironiska inslag.
Camp är ett tydligt inslag i samtida populärkultur. Avsiktlig camp är kanske särskilt framträdande inom gayrörelsen.
Fabio, fotomodell känd från omslag på romantiska böcker, har en personlighet och stil som ibland uppfattas som ett typiskt exempel på camp.
Innehåll |
Camp inom gayrörelsen och som queerbegrepp
Inom gayrörelsen var campbegreppet ett sätt att förhålla sig till en heteronormativ verklighet (med hjälp av till exempel humor) även om begreppet "heteronormativitet" naturligtvis inte fanns vid denna tidpunkt. En författare vars person och verk anses vara typexempel på camp är Oscar Wilde. En annan författare som var tidig med att använda begreppet camp explicit i sin litteratur var Christopher Isherwood.
I boken Världen om aftonen avhandlas camp ingående av en av karaktärerna som är mitt i sin komma-ut-process. Denna karaktär definierar camp som "a matter of 'expressing what's basically serious to you in terms of fun and artifice and elegance' of 'making fun of' what you take seriously as opposed to making fun of it." När boken skulle översättas i Sverige i början av 1950-talet, så översattes campbegreppet med transvestism, vilket kan tolkas som en tydlig medvetenhet om campbegreppets koppling till manlig gaykultur.
Susan Sontag
År 1964 publicerade Susan Sontag essän "Notes on 'Camp'" om begreppet. Enligt henne var camp å ena sidan ett sätt att uppfatta världen och läsa estetiska fenomen, naïve camp. Å andra sidan präglades campestetiken av en intention och en "inneboende" eller producerad egenskap hos objektet, deliberate camp. Den akademiska debatten har sedan publikationen av hennes essä nästan enstämmigt framhållit att hon förringade campbegreppets historia i ett framväxande (manligt) gaysamhälle och därigenom estetiserade begreppet till det yttersta och avpolitiserade det. Hon konstaterar själv att: "It goes without saying that the Camp sensibility is disengaged, depoliticized – or at least apolitical."
Reaktioner på Susan Sontags text
Efter publikationen av "Notes on 'Camp'" fick Sontag i många medier status som upptäckaren av "den nya stilen", något som den efterföljande diskussionen ville göra upp med. Gemensamt för nästan alla författare av diverse artiklar och annan litteratur i denna diskussion var att de försökte sätta tydliga ord på eller ge mening till "campiga" företeelser och ständigt koppla begreppet "camp" till en homosexuell (sub-)kultur.
Idag kan det framstå som underligt att reaktionen blev så stark på just denna publikation. Men denna följande diskussion måste ses i ljuset av framväxten av en gayidentitet vilken präglade den tidiga diskussionen. 1960-talets gaykultur kännetecknades i Sverige av en stark reaktion mot en mycket hård normbildning under 1950-talet. I USA blev situationen ohållbar då polisen ständigt godtyckligt arresterade homosexuella på gaypubar i New York. 1969 (fyra år efter Sontags publikation) ägde en stor revolt rum utanför gaypuben Stonewall Inn, på Christopher Street i New York. Denna var den omgivande kontexten från 1960-talets mitt och framåt. Men det var inte bara 1960-talets teoretiker som sökte efter campbegreppet i en homosexuell subkultur. I början av 1980-talet drabbades stora delar av den manliga gaykommunen av aids. Aidsepidemin och inte minst behovet av uppvärderandet av icke-heterosexuella identiteter som följde av den ledde till den andra stora brytpunkten i diskussionerna kring campbegreppet.
Många av de teoretiker som skriver om campbegreppet är amerikaner. Stora delar av den kritik som framfördes av gay- och aidsaktivister under aidsepidemin i USA menade att den amerikanska regeringen (under president Reagan) agerade med tystnad. De protesterade genom massiva manifestationer under parollen "Silence Equals Death". ACT UP (Aids Coalition To Unleash Power) var en av de första organisationerna som formades i aidsaktivismens tecken. De använde inte sällan gatuteaterns aktionistiska metoder genom att invadera mängder av offentliga platser och därmed belysa och synliggöra tystanden och osynliggörandet av hiv och aids.
Camp blev på ett tydligt sätt angeläget för många inom det akademiska fältet. Aids (och behovet av den positiva homosexuella identiteten) bidrog också till att politisera campbegreppet. Under 1990-talet utvecklades queerteorin i akademin och genom queeraktivismen. Queerteorin/queeraktivismen gjorde camp till en aktivistisk strategi likställd med queer parodi. Under prideparaden i New York 1990 delades ett flygblad ut med rubriken "Queers read this". Flygbladet kom från aktivistgruppen Queer Nation. Enligt denna grupp var det inte längre dags att sitta och argumentera för att försöka återvinna campbegreppet.
Tendensen att se campbegreppet som en politisk estetik är tydlig bland de författare som skriver på fältet än idag. Det finns naturligtvis oerhört många tolkningar av campbegreppet även i dagens diskussion, men de allra flesta har något gemensamt med denna tendens. Den kan sammanfattas i ett motstånd mot att campbegreppet definieras alltför brett och också börjar inkludera heteronormativa praktiker.
Campbegreppet idag?
Ett av de absolut senaste bidragen och kanske mest extensiva bidraget inom forskningen kring campbegreppet är Fabio Cletos antologi Camp. Liksom andra samtida teoretiker på det queerkulturella fältet är Cleto intresserad av queerbegreppet, och mer specifikt hur detta begrepp och campbegreppet kan sammanflätas. Hela traditionen kring kritiskt tänkande har alltid varit uppbyggd kring dikotoma oppositioner, motsatspar. Diskussionen kring camp är inget undantag, menar Cleto. Den kritiska diskussion som omgärdar campbegreppet sedan "Notes on 'Camp'" är en ständig följd av dikotoma motsatspar, som alla kan härledas till denna essä och diskussionen som följde. Essän gav upphov till dikotomiseringen av camp som antingen läspraktik eller inneboende egenskap (produktion). Diskussionen som följde efter Sontags essä upprätthöll och förstärkte dikotomiseringen av två skilda campbegrepp, det ena mer äkta (med koppling till gay- eller queerkultur) och det andra, en kopia av detta.
En central teoretiker i denna kritiska diskussion av campbegreppet är Moe Meyer med sin tydliga och explicita "queerteoretisk-aktivistiska" attityd till diskussionen om campbegreppet. Han delar upp begreppet i två delar. Å ena sidan en politisk form av (queer) camp och å andra sidan en kopia av denna politiska form av (pop) camp som uppstod efter Sontags estetisering av begreppet. Han legitimerar bara den första och understryker att "[t]here is only one [Camp]. And it is queer".
Sontags essä uteslöt det queera subjektet ur campbegreppets diskurs, menar Meyer. Camp var inte längre ett identitetsstärkande begrepp och inte heller en queer metod som synliggjorde och ifrågasatte ett heteronormativt samhälle. Meyer vill därför återta begreppet som exklusivt queer metod för att producera synlighet av queeridentifierade personer i samhället och därigenom också produktionen av en queer diskurs. Han använder sig av Judith Butlers definition av performativitet. Inte bara genus och kön iscensätts utan också queera identiteter. En queer identitet uppstår när man har en medvetenhet om sin gay- eller lesbiska performativitet. Queera identiteter konstitueras och (kanske framför allt) synliggörs genom iscensättningen av dessa identiteter. För att synas måste man alltså göra något. Med denna performativitet i åtanke definierar Meyer camp som ett diskursivt system:
| ” | ..the total body of performative practices and strategies used to enact a queer identity, with enactment defined as the production of social visibility. | ” |
Även Meyer tar således plats i den kritiska diskussionen om camp och dess politiska signifikans, samma diskussion som ständigt delat in camp i dikotomier. Låt oss därför återvända till Cletos diskussion om denna polariserade debatt om camp. Han menar att om vi inbegriper camp i en poststrukturalistisk tradition (queerteori) både synliggörs och ifrågasätts dikotomierna i diskussionen om detta begrepp. Vi kan inte betrakta camp som antingen en egenskap hos ett objekt eller som ett visst sätt att uppfatta världen, och inte heller betrakta begreppet som antingen ett läsande/tolkande eller som ett uppvisande. Istället måste camp omformas i enlighet med queerbegreppet, som ett böjligt, kommunikativt begrepp som rör sig på tvären mellan läsaren (åskådaren) och producenten (artisten). Detta kan sammanfattningsvis kallas ett "kommunikativt campbegrepp".
Camp som kommunikation existerar alltså inte som antingen läsart eller som en inneboende egenskap. Den tar snarare plats i relationen mellan en producerad och en uppfattad/tolkad icke-heteronormativ mening. Oftast bäddas denna icke-heteronormativa mening in i en annan mer explicit signalerad mening.
Camp är en typ av queer (i betydelsen icke-heteronormativ) kommunikation – en queer metod – som avnaturaliserar de strukturer som annars genomsyrar vår tillvaro som självklara och givna, till exempel idén om dikotoma genus med korresponderande sexualitet.
