Från Rilpedia

Byskemodellen är en typ av järnvägsstationshus av VI-klassen ritat av arkitekten Adolf W. Edelsvärd.

Vid sekelskiftet 1900 byggde staten järnvägar långt uppe i Norrland, och Edelsvärd hade sin blivande efterföljare, Folke Zettervall, som medhjälpare. Byskemodellen är en typ av stationshus ur Edelsvärds produktion från denna tid. Den är uppkallad efter den station som i stället kom att heta Myrheden. Mellan 1892 och 1899 uppfördes stationsbyggnader av byskemodellen på tio platser, i Moälven, Själevad, Tvärålund, Ekträsk, Åsträsk, Långträsk, Myrheden, Storsund, Brännberg och Hednoret.

Liksom flera av samtiden stationshus byggdes byskemodellen som timmerhus med tämligen grova stockar. Taken restes brant, och skärmtaket utanför väntsalen uppbars av kraftiga konsoler, som bildas av tvärväggens utdragna stockar. Utnyttjandet av utrymmen i stationshus av byskemodellen är typisk: Vid ena gaveln finns väntsal, och vid den andra gaveln en boställslägenhet om ett rum och kök. I mitten åt huset ligger expeditionen, och åt gården finns en förstuga med trappa till vinden, som inrymmer en boställslägenhet åt stationsföreståndaren. Planen visar en resgodsavdelning skild från expeditionen, i den del av väntsalen som vätter mot gården.

Husens exteriör är av mera ovanligt slag än interiören. Taket över trafikdelen ligger längs med banan, medan det över bostadsdelen ligger vinkelrätt mot, så att en gavelspets vänds mot denna. När senare några av husen förlängdes, kom denna gavel att bilda en central frontespis. Bottenvåningens bostad tycks också ganska snart ha tagits i anspråk som trafiklokaler.

De tio husen av denna modellen kom att placeras ut vid banorna runt Boden, och typen är således inte knuten till en särskild bana utan snarare till en särskild region. Modellen fick tjäna som förebild till andra stationshus vid andra banor, både vid statsbanan och vid en enskild järnväg.