Från Rilpedia

Brännberg Siffrorna avser orten
Landskap	Norrbotten
Län	Norrbottens län
Kommun	Bodens kommun
Församling	Överluleå församling
Folkmängd(2005)	114 invånare
Area(2005)	37 hektar
Befolknings- och arealfakta från SCB[1] (uppdaterad 31 maj 2008)

Brännberg är en småort (by) i Bodens kommun. Under somrarna så finns det ett vandrarhem som heter Bluberry in. Det finns en nedlagd skola och nedlagd affär, men dagiset drivs fortfarande. Vid byn finns en 2 km lång längdskidåkningsanlägning och ett aktivt fotbollslag, Brännbergs IF. Alån flyter genom Brännberg.

Brännbergs historia - sågverk Brännbergs tidiga historia är höjd i dunkel. Vem som först bosatte sig här och när det var, är oklart. Flera olika uppgifter finns. Klart är att Aleån och sågverk har stor del i byns historia både den tidiga men också den senare. Idag finns inte längre någon sågverksamhet i byn, byggnaderna finns dock kvar. Men det finns en träförädlingsindustri, Brännberg Trä, med ett 40-tal anställda, som inriktar sig på träkomponenter till möbelindustritillverkning. Troligen fanns här två byar Johannisfors och Johannisberg. Det har funnits flera sågverk i trakten, vid Aleån och de sjöar som har förbindelse med ån, från 1830-talet, men förmodligen också något tidigare. Enligt förteckningen över Ortsnamn i Norrbottens län har byns forna namn varit Johannisfors och den har fått sitt namn efter någon Johannes som anlagt en såg vid forsen i Aleån ungefär 1855.

Lantmäteriet i Luleå har uppgifter från 1834, då hade en Isak Sundström uppfört ett nybygge och är registrerad som sågverksägare 1852.

Andra uppgifter finns i ett blad som en brännbergare skrivit. Där heter den första nybyggaren Petter Andersson och han kom till platsen på 1840-talet och kallade sitt nybygge Johannisfors. 1855 flyttade en annan familj hit och bosatte sig någon kilometer ifrån och kallade sin plats Johannisberg.

1857 uppförde stadsfiskal Lagervall från Luleå en vattensåg i Johannisfors. Det fanns tre hushåll med ca 15 personer i nuvarande Brännberg i slutet av 1850-talet.

Från sågen som låg i Fagervik (Alträsk) fraktades sågvaror med pråmar uppströms i Aleån till nuvarande båtlänningen vid Brännberg 1, därifrån gick en järnvägsräls upp till stambanan. Det fanns ett upplag för sågade varor ungefär där skolan ligger idag. Detta var kring 1900. I byn har också funnits ett tegelbruk omkring 1915 som tog lera från Gubbmyran och sand från sandtaget. Det låg någonstans mellan nuvarande sandtag och förråden. Teglet använde kolonisterna till de byggnader de uppförde. Vid Spälkforsen i Aleån uppströms Brännberg producerades takstickor med hjälp av en maskin som drevs av vattenkraft.

På platsen där sågverksbyggnaderna står kvar idag har såg funnits sedan 1918. Den drevs av Alträsk nybyggesallmänning för husbehovsvirke. Själva sågen drogs av en lokomobil, en ångmaskin. 1940 hade sågen övertagits av Domänvärket som startat en kojfabrik. Man tillverkade Brännbergskojor.

Stambanan Järnvägen drogs genom byn 1894 och medförde ett uppsving för den lilla orten. Stationen fick namnet Brännberg efter ett berg i närheten. På stationen fanns två stationskarlar och var femte kilometer skulle det finnas banvakter, varför Brännbergs befolkning ökade.

Kolonaten Brännberg är ingen typisk by. En stor del av byn anlades som kolonat. Brännbergskolonaten var de första i landet. Det är ett av de större myrodlingsprojekten. Försöksgården anlades i Brännberg för att experimentera fram lämplig odlingsteknik och grödor för myrmark. 1892 föreslogs i riksdagen att odlingslägenheter skulle upplåtas i de två nordligaste länen. Dessa "måtte upplåtas inom kronoparkerna i närheten av befintliga kommunikationsleder och där lämpliga odlingsmarker finns tillgängliga för ett flertal invid varandra liggande lägenheter, så att en mer planmässig utbyggnad av jordbruksföretag kunde göras".

1909 beslutade riksdagen att Alträsk kolonisationsföretag blev ett sådant utvecklingsprojekt, som ett experiment. I Brännberg skulle verksamheten utvärderas, så dyrbara misstag kunde undvikas, när nya kolonat skulle anläggas. 1868 hektar avsattes från kronparkerna Alträsk och Svanå samt från mark kring Brännberg som varit i Selets bruks ägo. Marken var övervägande myrmark eller försumpad skog.

Varje nybyggare-kolonist fick en lägenhet, högst 10 hektar odlingsbar mark och därutöver viss betesmark, tillsammans inte mer än 20 hektar. Den huvudsakliga skogsmarken utgjordes av en allmänning, en gemensamhetsskog, för kolonisterna, där deras behov av virke och ved kunde säkerställas.

Lägenheterna uppläts med ägande, som dock kunde hävas de första femton åren, om kolonisten inte följde föreskrivna sätt att odla och bebygga lägenheten. Under dessa femton år var kolonisten befriad från skatter och avgifter och en viss odlingshjälp utgick - 1918 var den 750 kr. Efter femton år kunde lägenheten friköpas.

För att antas som kolonist skulle man vara "mindre bemedlad eller obemedlad, som äge god frejd och gjort sig känd för arbetssamhet och hederlig vandel samt äger förutsättningar för drifande af ett mindre jordbruk".

Med kolonaten ökade Brännbergs befolkning. 1920 var 13 kolonat upplåtna och 1949 18 st. Här var inte lätt mark att bryta och odla. Kolonaten anlades och fungerade som byar. På de utdikade myrarna anlades vägar som förband de olika kolonatlotterna med varandra.

Bra kommunikationer och kommersiell service skulle beaktas. Kolonaten i Brännberg lades vid järnvägen och gammal bebyggelse. Då kolonaten var lika stora och alla hade samma förutsättningar blev det ett jämlikt samhälle med stora möjligheter att fungera bra socialt.

Efter hand lades fler av kolonaten ned, de som var kvar köpte då marken från de öde kolonaten. Sju eller åtta bärkraftiga jordbruk skulle bildas. Deras skogstillgångar skulle vara gemensamhetsskogen. Andelen i gemensamhetsskogen följer med den ursprungliga jordbruksfastigheten Idag är man sex stycken medlemmar, vid årsmötet beslutas gemensamt om skogens skötsel.

Kronotorp Tillkom från 1920-talet, för att säkra tillgången på arbetskraft för skogsbruket. De anlades liksom kolonaten på myrmark, som ägdes av staten, men jordlotten fick bara arrenderas på 50 år. De första femton åren var avgiftsfria men därefter skulle avgäld erläggas. En mindre summa utgick som odlingshjälp. 1928 höjdes den från 700 kr till 1250 kr för vissa kronotorpare. Dessa var på alla sätt missgynnade gentemot kolonaten. De var mindre och ägaren var tvungen att utföra ett visst antal dagsverken, förutom att odla upp sin egen jord. Till kronotorpen hörde inte heller jakträtt. Kronotorpen låg ofta ensligt till i skogen, förutsättningarna till sociala relationer var sämre.

Försöksgården Kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå anlade försöksfält. 1920- talet var en rättare heltidsanställd där. På försöksgården gjordes odlingsförsök på grödor som skulle passa för odling på myrmark. De naturliga förutsättningarna för odling var inte alltför stora. Under en tid arbetade jordbrukselever tillsammans med en heltidsantälld rättare på gården.

Meningen med försöksgården var att det skulle vara en mönstergård och dess resultat skulle omsättas i praktiken av kolonisterna. Till försöksgården kom bönder från hela Norrbotten för att se och höra. Försöksgården fortsatte sina lyckosamma experiment till 1957, därefter har det varit jordbruks-fastighet. Idag finns ett litet hobbyjordbruk kvar, för övrigt det enda jordbruk som finns kvar i byn. Däremot finns det flera hushåll med stall.

Skogsbruket Sysselsatte förr många i skogarna kring Brännberg. I Brännberg har funnits flera kolmilaplatser

Brännberg på 30 och 40-talet Då var befolkningen ca 450 personer. Här fanns två affärer. Cafe fanns från 30-talet till 50-talet, kiosk fanns på 50-talet. Skola har funnits sedan 1906 och varit nedläggningshotad åtskilliga gånger på senare år. Affär har funnits sedan 1920- talet, förutom några år på 70-talet, samt från nov 1999 tom nov 2000. Skolan lades dock ned 2006 pga för få elever.

På sjuttio och åttiotalet flyttade många unga familjer med barn till byn. Byns befolkning föryngrades. Många nya villor byggdes både mitt i bykärnan och bland befintlig bebyggelse.

Noter

1. ↑ Statistik från SCB: Småorter; arealer, befolkning 2005