Från Rilpedia

Bruno Möhring, född 11 december 1863 i Königsberg, död 25 mars 1929 i Berlin, var en tysk arkitekt, designer och stadsplanerare. Han tillhörde de ledande arkitekterna inom jugendstilen i Tyskland.

Möhring utmärkte sig särskilt för sina arkitektoniska ingenjörsarbeten. Efter grundliga studier av äldre tysk byggnadskonst utförde han bl.a. stenbron vid Traben, som kännetecknas av sin nästan medeltida tyngd. Med tillämpning av tidsenliga arbetsmetoder strävade han framgångsrikt efter att ge konstnärlig form åt järnbyggnader, och i samarbete med järnverket "Gutehoffnungshütte" konstruerade han den med första pris belönade Bonnbron, vilken betecknades som Tysklands första konstnärliga järnbro. Liknande arbeten är Moselbron vid Trarbach, Swinemündebron, viadukter och bangårdar för hochbahn i Berlin m.fl. städer samt för schwebebahn Elberfeld-Barmen, varjämte han verkställde den konstnärliga utsmyckningen av Weserbron i Bremen (1893).

Han lämnade ritningar till utställningsbyggnader för världsutställningarna i Paris 1900, Saint Louis 1904 och Buenos Aires 1910, byggde en mängd privathus och visade sin talang även inom stadsbyggnadskonsten (1907 erhöll han första pris för ett tävlingsförslag till omgestaltning av Pariser Platz i Berlin); en av hans monumentalanläggningar var Bismarckwarte vid Brandenburg an der Havel. På 1890-talet deltog han i inredningen av slottet i Berlin och ägnade sig med intresse åt möbel-, rums- och kyrkogårdskonsten samt annan småkonst. I synnerhet gjorde han sig känd som färgkomponist i olika material. För sina förtjänster tilldelades han professors titel.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Möhring, Bruno, 1904–1926 ^(Not).