Från Rilpedia

Bojort är en skeppstyp som ursprungligen kommer från Nederländerna och Flandern. Fartygen användes som transportfartyg på de grunda holländska kanalerna. Detta möjliggjordes tack vare dess flata botten och därmed ringa djupgående. Benämningen bojort anses dock vara kopplad till förens böjda form som en försvenskning av bojert som kan härledas till nederländska uttrycket för böj.

Bojortar har haft stor betydelse för Kristinehamns tillblivelse. Kristinehamn var mellan 1600-1700-talet den viktigaste utskeppningsplatsen för Bergslagens järn. Det var nämligen på dessa fartyg som järnet fraktades till Göteborg för vidare transport utomlands. Av denna anledning fick Kristinehamn 1642, av Drottning Kristinas förmyndareregering, en bojort i sitt stadsvapen för att påminna folket om sjöfartens betydelse. Även Vänersborg, som ligger vid Vänern har en bojort i sitt vapen.

Kännetecknande för en bojort är dess platta och förhållandevis breda botten. Aktern är högre än fören. Typiskt är också sidosvärden som har som syfte att minska avdriften när fartyget kryssar.

Idag har Kristinehamn återigen en Bojort (Christine af Bro), den började byggas, som ett led i ett kulturturistiskt projekt, i slutet av 1997. Sjösättningen skedde 2002 och jungfrufärden ägde rum den 18 juni 2005. Nu går den i turisttrafik på Vänern med Kristinehamn som hemmahamn.