Bob Marley

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Bob Marleys)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Question book-4.svg
 Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort.
Bob Marley
Bob Marley vid en konsert i Zürich den 30 maj 1980.
Bob Marley vid en konsert i Zürich den 30 maj 1980.
Information
Födelsenamn Robert Nesta Marley
Född 6 februari 1945
Mall:Landsdata Jamaica Nine Miles, St Ann, Jamaica
Död 11 maj 1981 (36 år)
Mall:Landsdata USA Miami, Florida, USA
Genre(r) Reggae, Ska, Rocksteady
Instrument Gibson Les Paul
Aktiva år 1962-1981
Skivbolag under de stora åren 1973 – 1981 Island Records (distribution) och egna Tuff Gong (produktion)
Inspirerad av Fats Domino, Ray Charles, The Drifters, Derrick Morgan, Bunny Wailer, Alvin Patterson, Joe Higgs, Owen Gray, Rita Marley (Inom rastafari), Lee "Scratch" Perry
Relaterade band The Wailers
Webbplats bobmarley.com
Medlemmar
Peter Tosh Bunny Wailer Aston "Family Man" Barrett Mfl.

Bob Marley, eg. Robert Nesta Marley, född 6 februari 1945 i Nine Miles, St Ann, Jamaica, död 11 maj 1981 i Miami, Florida, USA, var en jamaicansk reggaeartist (sångare, gitarrist och låtskrivare). Bob Marley var (och är fortfarande) den största profilen inom reggaemusiken. Han bidrog i stor utsträckning till att göra musikstilen känd över världen under 1970-talet. Han är far till bl.a. reggaeartisterna David Nesta "Ziggy" Marley, Stephen Marley, Julian Marley, Ky-Mani Marley och Damian Marley.

Några av hans mest välkända låtar är "No Woman No Cry", "One Love", "I Shot the Sheriff", "IKaya" , "Is This Love", "Exodus",Three Little Birds "Jamming", "Get Up Stand Up", "Stir It Up" och "Trenchtown Rock", samt efter hans död "Buffalo Soldier" och "Iron Lion Zion" Bob Marley har genom sin musik, sitt budskap och sitt liv haft ett enormt inflytande, inte bara på reggaemusiken utan även på artister inom andra musikstilar. Under åren har många artister tolkat Bob Marleys låtar, till exempel Johnny Nash med "Stir It Up" 1972, och Eric Clapton med "I Shot The Sheriff" 1974, vilka båda blev hits.[1] Marley har spelat in avsevärt mycket mer pengar efter sin död än medan han var i livet. Bob Marley invaldes i Rock and Roll Hall of Fame år 1994.[2]

Innehåll

Biografi

Robert Nesta Marley föddes den 6 februari 1945 på landsbygden i Rhoden Hall på norra Jamaica. Hans mor var en 18-årig svart kvinna vid namn Cedella Booker. Hans far var vit: kapten Norval Sinclair Marley, en 50-årig kvartersmästare i det brittiska västindiska regementet. Paret gifte sig under graviditeten, något som på den tiden inte sågs med blida ögon av vare sig svarta eller vita jamaicaner. Fadern lämnade snart hustrun och sonen, och även om han betalade underhåll räckte resurserna bara nätt och jämt till för Cedella och Bob som flyttade runt på landsbygden mellan olika jobb i provinsen St Ann. [3]Fadern försvann snart fullständigt ur Bobs liv, och vissa författare av biografier över Bob Marley har givetvis försökt koppla ihop Marleys senare dyrkan av Haile Selassie med barndomens ouppfyllda längtan efter en fadersfigur. [4]

År 1958 lämnade Bob Marley och hans mor i likhet med tusentals andra fattiga landsbygden för att söka lyckan i huvudstaden Kingston. Verkligheten var dock att Kingston hade mycket lite att erbjuda. Nykomlingarna lärde sig fort att Kingston som en möjligheternas stad bara var en illusion, men de allra flesta återvände trots allt inte till landsbygden. I stället växte kåkstäder upp som Jonestown och Trenchtown. Även Bob Marley och hans mor hamnade i slummen i Trenchtown och modern försörjde dem båda genom tillfälliga arbeten. En tid var modern sambo med Neville O'Riley Livingston (senare känd som Bunny Wailers far – Bunny Wailer och Bob Marley var således styvsyskon och hade ett stort gemensamt intresse i sång och musik. Genom transistorradion kunde de lyssna till radiostationer i Florida och New Orleans och amerikanska artister som Fats Domino, Ray Charles, Curtis Mayfield och Brook Benton. [5]

The Wailing Wailers

Trots fattigdom och kvällsarbete som skoputsare och kvällstidningsförsäljare gick Bob Marley ut grundskolan. År 1962 bandades Marley av musikentreprenören Leslie Kong, och det resluterade i att Marley fick spela in sin första singel – Judge Not. Eftersom han inte kunde försörja sig på musik arbetade han på en svetsarverkstad på dagarna och fick tillsammans med Bunny musiklektioner av sångaren Joe Higgs på kvällstid. På en av dessa lektioner träffade Bob och Bunny Peter Tosh – en tonåring, ett år älde än Marley, med lika stora musikambitioner som de själva hade. Drömmen var att bli Jamaicas ska-svar på den svarta vocalistgruppen The Drifters. [6]

Den grupp Bunny Wailer anses ha bildat gick under många namn under de första åren, men The Wailing Wailers var det de oftast kallade sig. The Wailing Wailers var 1963 en grupp sjungande ungdomar (ingen kunde spela något instrument tillräckligt bra) – Bunny Livingstone, Bob Marley, Peter Tosh, Junior Braithwaite, Beverly Kelso och Cherry Smith – som kompades av studiomusiker som Kingstons lokala skivbolag "ägde". The Wailing Wailers fick en jättehit med ska-låten Simmer Down som släpptes i januari 1963 på Clement "Sir Coxsone" Dodds skivmärke. Under hela ska-eran konkurrerade The Wailers (som gruppen bytte namn till) med Toots and the Maytals om att vara Jamaicas populäraste artister. [7]

Rastafari

Bob gifte sig med Rita Anderson (Rita Marley) den 10 februari 1966. På bröllopsfesten spelades The Wailers ska-låt Put It On – en sång med både religiösa och sexuella anspelningar – oavbrutet i timtal. Dagen efter reste Bob till modern, som nu bodde i Wilmington i Delaware, USA, för att försöka tjäna ihop pengar till att starta ett eget skivbolag. Under åtta månader hade han flera jobb: fabriksarbetare om dagarna och gaffletruckförare om nätterna. Under hans frånvaro besökte den etiopiske kejsaren Haile Selassie Jamaica den 21 april 1966, och när Bob kom hem berättade hustrun Rita för honom att hon hade sett märken efter spikarna från Jesu korsfästelse på Selassies händer, och att hon efter det hade vänt sig till rastafari-rörelsen. Nu vände sig också Bob, Bunny och Peter helhjärtat till rastafari, och Mortimer Planno blev deras religiösa lärare från och med november 1966. År 1967 föddes Bobs och Ritas första gemensamma barn Cedella, som i vuxen ålder främst gjort sig ett namn som modeskapare av rastakläder, och året därpå föddes David "Ziggy" Marley.

Från och med 1967 började rocksteady utvecklas mer och mer mot reggae. Under en femårsperiod producerade The Wailers en mix av kärlekslåtar och låtar med religiöst rastafaribudskap. Thank You Lord, Hammer, Soul Rebel, Duppy Conqueror, Small Axe, African Herbsman Jah Is Mighty, Dreamland, Rainbow Country, Selassie Is The Chapel är bara några exempel på de senare. Coxsone Dodd kunde inte acceptera rastafarianerna, deras åsikter och utseende, så Bob, Peter och Bunny försökte med ett eget skivbolag, som dock snart gick omkull pga. de tre unga artisternas naivitet när det gällde affärer. År 1968 började de samarbeta med Lee "Scratch" Perry, och där träffade de bröderna Aston "Family Man" Barrett (bas) och Carlton Barrett (trummor), som därefter kom att tillhöra The Wailers.

Fram till år 1973 hade gruppen spelat in skivor på några små och okända skivbolag. Bland annat piratkopiering fick bandet att förlora pengar och därför lämnade de skivbolaget Scratch. Skivbolagschefen Lee "Scratch" Perry hade sålt rättigheterna till de klassiska låtarna som "Sun is Shining", "Lively up Yourself" och "Trenchtown Rock" från deras samarbete billigt till England. Detta är orsaken till att det finns ett stort antal lågbudgetalbum av The Wailing Wailers ute i handeln.

Det internationella genombrottet

De fick istället kontrakt med skivbolaget Island Records, och fick låna 4000 pund av ägaren Chris Blackwell för att göra ett debutalbum. Detta albumet, Catch a Fire, medförde att bandet började uppmärksammas internationellt, men det sålde till en början inte så bra. Senare samma år (1973) släppte The Wailers albumet Burnin' med låtar som "I Shot the Sheriff", "Duppy Conqueror", "Small Axe" och "Get Up Stand Up". Eric Clapton var den förste artisten utanför reggaevärlden som upptäckte Marleys storhet, och Claptons coverversion av I Shot The Sheriff – som Clapton spelade in efter att ha lyssnat igenom The Wailers album Burnin' närmare 100 gånger för att förstå rytmen och texten – hamnade på första plats på USA:s singellista 1974. [8]

Efter Burnin' lämnade Peter Tosh och Bunny Wailer av olika anledningar The Wailers. Bandet bytte nu namn till Bob Marley and the Wailers och Rita Marley, Marcia Griffiths och Judy Mowatt engagerades som körtjejer under namnet The I-Threes. Bob Marley gjorde senare några försök att anordna konserter ihop med Peter Tosh och Bunny Wailer, men möttes av svalt intresse.

Landsflykten

Den skottskadade Marley lämnade Jamaica omedelbart efter det att han genomfört den utlovade gratiskonserten i Kingston National Heroes' Park den 5 december 1976. Han satte inte sin fot på Jamaica igen förrän i april 1978, då han återvände för att spela på den berömda One Love Peace Concert (även känd som Heartland Reggae), där han fick premiärministern Michael Manley och oppositionsledaren Edward Seaga att skaka hand på scenen – en gest som dock inte ledde till att det politiska våldet mellan politikernas anhängare (tungt beväpnade gangstergäng som kontrollerade olika delar av Kingston) upphörde. [9]


I slutet av 1970-talet och början på 1980-talet gjorde Bob Marley och The Wailers flera världsturnéer och besökte bland annat Sverige och Gröna Lund (tre gånger), och även Scandinavium. Från turnén 1978, finns en dubbel-LP med namnet Babylon by Bus. Totalt gjorde de cirka 360 konserter.

De sista åren

År 1977 slog Bob Marley upp en gammal tåskada under en fotbollsmatch tillsammans med sina vänner. I Miami i juli samma år fick Bob Marley diagnosen malignt melanom, dvs. hudcancer – en sjukdom som till 97 procent drabbar ljushyade människor. Läkarna i Miami rekommenderade amputering, något som Marley vägrade av religiösa skäl (se rastafari) . Dessutom hävdade han att han kunde få svårt att uppträda på scenen med en amputerad stortå.

De följande åren arbetade Marley hårdare än någonsin. Han släppte LP-skivorna Kaya (1978), Babylon By Bus (1978), Survival (1979) och Uprising (1980). Han turnerade mer än någonsin Det enda som är känt är att Bob Marley avled på grund av skador som orsakades av tre tumörer; en i hjärnan, en i lungorna och en i magen.[10]

1980 döpte Robert Nesta Marley i den etiopiska ortodoxa kyrkan om sig till Berhane Selassie, ett namn som betyder "treenighetens ljus", och syftar på hans önskan att sprida budskapet att Haile Selassie är en inkarnation av Gud över världen.

Bob Marley ligger nu begravd i Jamaica, i kommunen Nine Miles där han föddes, och många vallfärdar till graven. Rita Marley, hans änka, såg till att ett ännu ofullbordat album med Bob Marley kom ut, Confrontation. Detta var år 1983, två år efter hans död. Hans musik lever vidare och han har många fans världen över. [11]

Familj

  1. Imani Carole, född 22 maj, 1963, av Cheryl Murray;
  2. Sharon, född 23 november, 1964, av Rita i ett tidigare förhållande;
  3. Cedella född 23 augusti, 1967, av Rita;
  4. David "Ziggy", född 17 oktober, 1968, av Rita;
  5. Stephen Marley, född 20 april, 1972, av Rita;
  6. Robert "Robbie", född 16 maj, 1972, av Pat Williams;
  7. Rohan, född 19 maj, 1972, av Janet Hunt;
  8. Karen, född 1973 av Janet Bowen;
  9. Stephanie, född 17 augusti, 1974; enligt Bob Marleys mor Cedella Booker var Stephanie dotter till Rita och en man, Ital, med vilken Rita ska ha haft en affär. Likväl erkände Bob henne som sin dotter.;
  10. Julian, född 4 juni, 1975, av Lucy Pounder;
  11. Ky-Mani, född 26 februari, 1976, av Anita Belnavis;
  12. Damian, född 21 juli, 1978, av Cindy Breakspeare;
  13. Makeda, född 30 maj, 1981, av Yvette Crichton. [12]

Ziggy, Stephen, Sharon och Cedella bildade redan som barn gruppen The Melody Makers, och övade och gjorde provinspelningar i faderns skivstudio i hemmet.

Diskografi

Bob Marleys stjärna på Hollywood Walk of Fame.

The Wailing Wailers

Studioalbum

==Officiella studioalbum==[13]

Album Band Utgavs Skivmärke
The Wailing Wailers The Wailers 1965 Studio One
Soul Rebels The Wailers December 1970 Upsetter/Trojan
Soul Revolution The Wailers 1971 Upsetter/Trojan
Soul Revolution Part II The Wailers 1971 Upsetter/Trojan
The Best of the Wailers The Wailers August 1971 Beverley's
Catch a Fire Silver (UK) The Wailers April 13, 1973 Island/Tuff Gong
African Herbsman The Wailers July 1973 Upsetter/Trojan
Burnin' Guld (USA), Silver (UK) The Wailers 19 okt 1973 Island/Tuff Gong
Rasta Revolution Bob Marley & The Wailers 1974 Upsetter/Trojan
Natty Dread Guld (UK) Bob Marley & The Wailers 25 okt 1974 Island/Tuff Gong
Rastaman Vibration Guld (USA), Guld (UK) Bob Marley & The Wailers 30 april 1976 Island/Tuff Gong
Exodus Guld (USA) , Guld (Canada), Guld (UK) Bob Marley & The Wailers 3 juni 1977 Island/Tuff Gong
Kaya Guld (USA), Guld (UK) Bob Marley & The Wailers 23 mars 1978 Island/Tuff Gong
Survival Guld (Canada) Bob Marley & The Wailers 2 oktober 1979 Island/Tuff Gong
Uprising Guld (USA) Bob Marley & The Wailers 10 juni 1980 Island/Tuff Gong
Confrontation (postumt) Guld (US) Bob Marley & The Wailers 23 maj 1983 Island/Tuff Gong

Officiella livealbum med Bob Marley & The Wailers

Album Utgavs Skivmärke
Live! (Guld) (UK) 5 december 1975 Island/Tuff Gong
Babylon by Bus 10 november 1978 Island/Tuff Gong
Talkin' Blues (inspelad 1973) 4 februari 1991 Island/Tuff Gong
Live at the Roxy (inspelad 1976) 24 juni, 2003 Island/Tuff Gong

Officiella samlingsalbum

Album Utgavs Skivmärke
Legend (Diamond) 8 maj 1984 Island/Tuff Gong
Rebel Music 1986 Island/Tuff Gong
Songs of Freedom (7x Platinum) 6 oktober, 1992 Island/Tuff Gong
Natural Mystic: The Legend Lives On (Guld) 1995 Island/Tuff Gong
One Love: The Very Best of Bob Marley & The Wailers 2001 Island/Tuff Gong
Bob Marley and The Wailers: Trenchtown Rock (Anthology '69 - '78) 2002 Trojan Records
Gold 2005 Island/Tuff Gong
Africa Unite: The Singles Collection 2005 Island/Tuff Gong


Kända covers

Referenser

  1. ↑ Rob Partridge (1992) "Songs of Freedom", ss 7 – 16
  2. ↑ Rock and Roll Hall of Fame – Bob Marley
  3. ↑ Rob Partridge (1992) "Songs of Freedom", s 7
  4. ↑ Christopher Farley (2007), ss 25 - 35
  5. ↑ Rob Partridge (1992), ss 8 – 9
  6. ↑ John Masouri (2007), ss 19 – 30
  7. ↑ James Henke (2006), ss 33 – 47
  8. ↑ Timothy White (1992), s 35
  9. ↑ Rob Partridge (1992), ss 14 – 15
  10. ↑ Engelska Wikipedia
  11. ↑ Rob Partridge (1992), s 16
  12. ↑ Engelskspråkiga Wikipedia: Bob Marley
  13. ↑ Med "officiella album" avses album som getts ut med Marleys medgivande under hans livstid, de flesta på Island Records. Efter Marleys död har ett 30-tal samlingsalbum med olika namn getts ut med ungefär samma låtar. De officiella samlingsalbum som redovisas nedan har getts ut med medgivande från styrelsen i Tuff Gong.

Litteratur

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Bob_Marley"
Personliga verktyg