Fred Åkerström
Från Rilpedia
| Fred Åkerström | ||
|---|---|---|
| Information | ||
| Födelsenamn | Bo Gunnar Åkerström | |
| Född | 27 januari 1937 | |
| Död | 9 augusti 1985 (48 år) | |
| Bakgrund |  Stockholm, Sverige |
|
| Genre(r) | Vissångare | |
| Roll | Trubadur, textförfattare | |
| Instrument | Gitarr | |
| Aktiva år | 1963-1985 | |
| Artistsamarbeten | Ann-Louise Hanson Cornelis Vreeswijk |
|
| Inspirerad av | Carl-Michael Bellman, Birger Sjöberg, Stig Dagerman, Ruben Nilson, Fritz Sjöström | |
Fred Åkerström (ursprungl. Bo Gunnar Åkerström), född 27 januari 1937 och uppvuxen i Stockholm, död 9 augusti 1985 i Stockholm, svensk trubadur och textförfattare.
Innehåll |
Biografi
Uppväxt
Åkerström växte upp på Södermalm i Stockholm under enkla förhållanden. Hans föräldrar skilde sig och modern startade en syateljé som förbättrade familjens ekonomiska situation avsevärt. Åkerströms första år i vuxenlivet var en tid där han hankade sig fram genom en rad olika ströarbeten. Intresset för visan hade funnits länge då han som barn hört Ruben Nilson.
Tidig karriär
I början av 1960-talet gjorde Åkerström succé på Vispråmen Storken med sina Ruben Nilson-tolkningar. Skivbolaget Metronomes Anders Burman fick upp ögonen för den kraftfulla ynglingen och 1963 kom debutplattan Fred Åkerström sjunger Ruben Nilson.
Fred Åkerström blev en av en av de ledande vissångarna och trubadurerna i Sverige under 60-talet med innerlig och lätt skrovlig basröst. Fred Åkerström spelade också en stor roll i samband med att Cornelis Vreeswijk slog igenom. Åkerström var alltid noga med att betona att han upptäckte Cornelis. Från början var det tänkt att Åkerström skulle tolka Vreeswijks visor, i stället för att Vreeswijk skulle framföra dem själv, men det skedde aldrig. Relationen mellan Fred Åkerström och Cornelis Vreeswijk var stundtals varm och intensiv, stundtals kall och distanserad. Många har vittnat om den rivalitet som rådde mellan dem, som till och med ledde till handgemäng. Trots detta hyste de dock alltid en ömsesidig respekt för varandra. Cornelis Vreeswijk tillägnade senare en visa till Fred Åkerström efter dennes bortgång.
År 1964 genomförde Åkerström en uppmärksammad visturné tillsammans med Ann-Louise Hanson och Cornelis Vreeswijk. Samarbetet resulterade senare i en LP (Visor och oförskämdheter).
Samhällskritikern
Under andra halvan av 1960-talet politiserades Åkerström och han spelade in många politiska visor, som till exempel Kapitalismen. Han gick senare med i KFML(r) (numera Kommunistiska Partiet) och bildade YrkesTrubadurernas Förening - YTF tillsammans med bland andra Cornelis Vreeswijk och Finn Zetterholm.
Bellmantolkaren
Efter födseln av dottern CajsaStina (döpt efter Fredmans epistel nummer 1) började Åkerströms ekonomin bli allt sämre, liksom hans leverne. Efter att ha legat inne på Karolinska Universitetssjukhuset för stressmage och sedan ägnat sig åt frikyrkliga uppdrag hittade Åkerström sin räddning i sina stilsäkra tolkningar av Carl-Michael Bellman. Hans röst var som klippt och skuren för dessa visor och succén var ett faktum. 1978 gjorde han en imponerande insats i rollen som Fredman i Lars Forssells pjäs Haren och vråken på Stockholms Stadsteater. Hans tolkning av Bellmans Glimmande nymf är mycket känd och än idag unik och ansedd.
Övriga tolkningar
År 1972 släppte Fred Åkerström albumet Två tungor med balladen Jag ger dig min morgon, där han skrev en text på svenska till Tom Paxtons I Give You the Morning. Jag ger dig min morgon har blivit Åkerströms mest kända sång. Visan användes på ett ironiskt sätt i flera scener i Torsk på Tallinn, en film av Killinggänget.
Åkerström har släppt skivor med Ruben Nilsons visor (första LPn 1963), Birger Sjöbergs Frida-visor, Stig Dagermans Dagsedlar, Fritz Sjöströms visor på diverse skivor.
De sista åren
I slutet av 1970-talet hade Fred Åkerström skilt sig från sin hustru Ingrid som flyttade med dottern till Karlskrona. Efter ett liv i ensamhet och depression hade Åkerström dock fått upprättelse genom sina Bellmantolkningar. Samtidigt träffade han även Expressenjournalisten Margareta Rost som han 1980 gifte sig med. Fyra år senare var dock äktenskapet slut och han fick då allvarliga problem med alkohol som kanske påskyndade hans tidiga bortgång. Åkerströms död innebar en "rungande tystnad" enligt kulturjournalisten Oscar Hedlund. Fred Åkerström har ansetts som en av de absolut främsta vissångarna i Sverige. Hans intensivt känslomässiga inlevelse och kraftfulla men också känsliga röst lämnade få oberörda som såg honom framträda. Enligt nämnde Hedlund kunde Åkerströms röst karakteriseras som "en naturbaryton belagd med cuprinol".
Fred Åkerström dotter CajsaStina Åkerström har följt faderns fotspår och gett sig in på vissång.
Diskografi
- Fred Åkerström sjunger Ruben Nilson (1963)
- Fred besjunger Frida (1964), visor av Birger Sjöberg
- Visor och oförskämdheter (1964), konsertturnén med Cornelis Vreeswijk och Ann-Louise Hanson
- Visor i närheten (1965) Fred sjunger Fritz Sjöströms visor
- Doktor Dolittle (1965) Endast låten "Jag tror aldrig jag sett på maken"
- Dagsedlar åt kapitalismen (1967), bl.a. Sådan är kapitalismen och tonsättningar av Stig Dagerman
- Fred sjunger Bellman (1969)
- Mera Ruben Nilson (1971)
- Låt almarna leva (1971) Blandade artister live. Fred sjunger "Luffaren" "Kapitalismen" "Prästen och slaven"
- Två tungor (1972), med bl.a. Jag ger dig min morgon
- Stöd de strejkande hamnarbetarna (1974) Låtar live "Åkare Lundgren" "Rallarvisa" "En valsmelodi"
- Glimmande nymf (1974), med Trio CMB (gitarr, flöjt, cello)
- Bananskiva (1976)
- Vila vid denna källa (1977), med Trio CMB (gitarr, flöjt, cello)
- Sjöfolk & Landkrabbor (1978)
- Åkerströms blandning (1982)
Fred Åkerström-stipendiet
Två år efter Fred Åkerströms död instiftades av Visfestivalen i Västervik i samarbete med Länsförsäkringar ett stipendium till Fred Åkerströms ära. Stipendiet delas ut på festivalen varje år och 2005 tilldelades det Freds dotter.
