Bladmossor
Från Rilpedia
| ?Bladmossor | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Växtriket Plantae |
| Division: | Bladmossor Bryophyta |
|
|
|
| §Bryophyta | |
|
|
|
 Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
|
|
Bladmossor (Bryophyta) är en division växter med ett stort antal arter; det gröna och mjuka i skogen och på fuktiga berghällar. Bladmossorna har små, små blad. Mossans vetenskap kallas bryologi.
Mossorna består av en kort stam med bladliknande utskott. De är ibland förankrade i marken med en rotliknande bildning. Bladen är täckta av vaxskikt och har porer, som i motsatt till kärlväxternas klyvöppningar inte kan stängas. Vatten och däri lösta näringsämnen tas upp direkt via bladen. Eftersom mossor saknar inre stöd och kärlsträngar som transporterar vatten, är de alltid lågvuxna. De förekommer i regel i fuktiga miljöer, men mossarten kan uthärda långvarig torka utan att cellerna tar skada. I synnerhet vitmossa har stor förmåga att ta upp vatten. Fortplantningen sker då marken är våt. Könsorganen sitter i den gröna mossplantans topp. De hanliga könscellerna simmar över till det honliga könsorganet och befruktar äggcellen. Resultatet blir en sporkapsel som får sin näring från honplantan. I sporkapseln bildas sporer, som kan spridas genom luften även vid torka. Sporerna gror i fukt och bildar nya gröna, mossplantor.
Mossor är vanligen helt små, endast undantagsvis något förlängda, sporväxter, som växer ut från en liten förgrodd (protonemaa), som utvecklas ur den groende sporen och hos bladmossorna liknar en grenig algtråd med snett ställda tvärväggar och kloroplaster i den åt ljuset vända sidan. Hos vitmossorna (Sphagnum) är förgrodden bladlik om den utvecklas på jord, men trådlik, om den växer i vatten. Stammen är odelad eller grenig, oftast bladrik. Bladen är oftast bildade av ett cellager med eller utan nerver. Egentliga rötter saknas, men ersätts av "rhizoider", som växer ut från stjälkar och bål samt hos bladmossorna kan göra tjänst som ett slags förgroddar, som nya individer kan växa ut från. Könsorganen är anteridier (hanorgan) och arkegonier (honorgan). De kan förekomma på samma eller på skilda individer. De sitter i spetsen av stjälkarna och är omslutna av speciellt formade, tätare stående blad. Anteridierna ("sädesgömmena") är skaftade, ägg- eller klubbformiga och innehåller i var och en av de kubiska celler som fyller antheridiets inre hålighet, två något vridna spermatozoider, som är rörliga i vatten med hjälp av två cilier som sitter nära spetsen. Sädescellens andra ände (den "bakre") är vanligen något klubblik.
När det mogna anteridiet fuktas av regn eller dagg, vilket är nödvändigt för befruktningens verkställande, öppnar det sig, och innehållet kastas ut, varvid spermatozoiderna befrias ur modercellerna och överförs till arkegonierna. De är till formen flasklika och omsluter i nedre delen den rundade äggcellen. I arkegoniets hals finns några celler ("kanalceller"), som övergår till slem som, påverkat av fuktighet, sväller och spränger arkegoniets av endast ett cellager bildade hals i dess spets. Därefter uppfångar slemmet, som sitter kvar i mynningen, spermatozoiderna och leder dem ned till äggcellen. De har alltså samma funktion som det klibbiga märket och den ledande vävnaden hos blomväxters pistiller. Med befruktningen är den första, den könliga generationen, gametofyten, hos mossor avslutad. Den andra, den könlösa generationen, sporofyten, som är ett resultat av befruktningen, börjar med bildandet av ett embryo genom en regelbunden delning av den befruktade äggcellen. Detta embryo växer sedan ut till ett sporgömme (sporogon), som sitter kvar på moderväxten och helt eller delvis hämtar sin näring från denna, medelst en "fot", som tränger ned i moderväxtens vävnad. Från foten växer ett kortare eller längre skaft upp. Det bär upp det egentliga sporgömmet. Detta har form och utseende av en kapsel som öppnar sig på olika sätt hos olika familjer bland mossorna. Kapseln hos bladmossorna har klyvöppningar, som saknas hos de delar som hör till den första generationen.
Sporerna bildas 4 och 4 i varje modercell och ligger ordnade tetraedriskt. De frigörs genom upplösning av modercellens väggar. Deras innehåll är protoplasma med stärkelse och olja som reservnäring. Sporväggen består av en brun eller gulaktig ytterhinna (exosporium), som stöts bort vid groningen, och en färglös innerhinna (endosporium), som växer ut och genom celldelning bildar förgrodden.
Mossorna har stor betydelse för ekologin. De täcker fjällväggar, klippor och stenar, samt marken i barrskogar och tar upp och håller kvar fuktigheten. De fyller kärren och torvmossar är bildade av vitmossor.
Förr användes mossor för att täta mellan stockarna i timmerväggar (till exempel husmossa, Hylocomium splendens). Mossor kan användas som indikatorer på miljötillstånd i bland annat vattendrag.
För mossälskare finns en särskild förening, Mossornas Vänner vars huvudsakliga verksamhet är att kartera och inventera mossbeståndet i Sverige.
I filmen Ronja Rövardotter förväxlade man vitmossa (som är mjuk, ofta ljusgrön och klarar att hålla ca 40 ggr sin egen torrvikt i vatten) med renlav (en hård och vass liten marktäckande lav). Detta fick till följd att en stackars häst sprang till skogs.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Källor
- Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor: Sköldmossor–blåmossor. Buxbaumia–Leucobryum. 2006. ArtDatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 91-88506-55-X
Biologi A, liber förlag, Karlsson, Krigsman, Molander, Wickman
