Blåbärsgranskog
Från Rilpedia
Blåbärsgranskog är Sveriges vanligaste skogstyp tillsammans med hällmarkstallskog men fuktigare än denna. Den växer ofta på ett relativt tjockt lager humus och trivs bäst med god tillgång till grundvatten. Skogen har också en rikare flora och fauna än hällmarksskog, men inte lika frodig som ängsgranskogen. Eftersom blåbärsgranskogen är en typ av barrskog är jordmånen podsol.
Som namnet kanske avslöjar finns i blåbärsgranskog alltid blåbär och självklart gran, men också ormbunkar, olika mossor, vårfryle, linnéa och svampar. Djur är till exempel myror, spindlar, tordyvel och jordlöpare.
Förutom gran kan även inslag av tall och björk förekomma, buskar däremot är sällsynta. Frodigare varianter av blåbärsgranskog finns i närheten av fjäll då skogen innebos av många örter. Detta kan också uppenbara sig då skogen har betats eller växer på gammal ängsmark där vissa arter har dröjt sig kvar. I riktigt näringsrik och fuktig mark kan skogen blir ännu artrikare och nära på lundartad, arter som då kan dyka upp är bland annat lungört, humleblomster, tibast, tuvtåtel och olika ormbunkar.
Blåbärsriset har också en väldigt viktig funktion för det ekologiska samspelet i skogen och är alltså en så kallad nyckelart. Riset betas av bland annat älg och rådjur, bären äts av upp till tjugo olika fågelarter och riset kan bebos av olika insekter som sedan blir föda till ytterligare djur i skogen. Andra insekter är beroende av blommornas nektar. På så sätt gör blåbärsriset mycket för den biologiska mångfalden i skogen.
Blåbärsgranskog täcker omkring 17% av Sveriges yta.
Typiska växtarter
- gran
- blåbär
- lingon
- kruståtel
- vårfryle
- ängskovall
- skogsstjärna
- gullris
- revlummer
- Linnéa
- väggmossa
- Husmossa
- Kvastmossor
Eventuellt i något näringsrikare skogar:
