Från Rilpedia

Bilirubin (av lat. bilis "galla" och ruber "röd", "rödfärgad") är en avfallsprodukt som bildas när den hemgrupp som finns i röda blodkroppars hemoglobin bryts ner. Bilirubin är gult till färgen, vilket kan ses i blåmärken som är på väg att försvinna och i ögonvitorna hos ikteriska patienter.

Bilirubin löses dåligt i vatten och därmed blod. Transporteras därför bundet till plasmaproteinet albumin till levern. Levern i sin tur konjugerar bilirubinet till glukuronsyra och skickar ut detta komplex till gallan. Om stora mängder röda blodkroppar bryts ner, kan detta detekteras genom höga halter bilirubin i blodet och patienten får ikterus.

En ökad halt av bilirubin förekommer vid vissa sjukdomstillstånd samt vid viss läkemedelsbehandling.

Kemi

Bilirubin består av en öppen kedja bestående av fyra pyrroler, det vill säga en tetrapyrrol. Den molekyl som innehåller en järnatom är istället en sluten ring kallad för porfyrin. Bilirubin har kemiska likheter med färgpigmentet fycobilin som vissa primitiva alger använder för att fånga ljusenergi. När bilirubin absorberar ljus förändras dess 3d-struktur och genomgår en så kallad konformationsändring, vilket är grunden för fototerapi av nyfödda. Det bestråladet bilirubinet är mer vattenlösligt än det icke-bestrålade, vilket medför att det kan transporteras bort.