Bildformat (film)

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Olika bildformat används i filmTV och biografer. Varje bildformat har ett visst förhållande mellan bredden och höjden.

Innehåll

Olika bildformat

Den inre gröna är det format som används på TV och i filmer gjorda innan 1952. De två andra visar vanliga bildformat i filmer producerade efter 1952.

1,33:1 eller 4:3, normalbild, ursprungligen 1,37:1, var det enda formatet som användes fram till tidigt 1950-tal. Är idag fortfarande vanligaste formatet för TV.

1,66:1 är vidfilm i europeisk film.

1,78:1 eller 16:9, även känt att kallas widescreen, är standard i HDTV och har med detta även blivit ett mycket vanlig format för all typ av film.

1,85:1 är vidfilm i amerikansk film. På engelska kallat "Flat".

2:1, 70 mm, är ett dyrt format som nästan inte används längre.

2,35:1 eller Cinemascope. Ett format som på senare år börjat bli vanligare än vidfilm.

2,60:1 eller Cinerama är ett format där en kamera filmar tre separata negativ i bredd simultant, och projiceras sedan på biografduk med tre separata projektorer.

Visning av de olika formaten

På de flesta biografer går det att visa filmer med bildformaten 1,66:1, 1,85:1 samt 2,35:1 (och på en del även 1,33:1). Byten mellan de olika formaten kräver åtminstone tre omställningar:

  • byte av bildfönster (en öppning i filmbanan mellan lamphuset och objektivet)
  • byte av objektiv Eftersom Cinemascopeoptiken är asfärisk måste den kombineras med en sfärisk grundoptik. Dessa sitter numera oftast ihop, men kan på äldre anläggningar vara separata.
  • ändring av s.k. maskning, d.v.s. den svarta (ibland mörkröda) inramningen med sammetstyg kring den vita duken. Ändras i sid- och ibland även höjdled.

Modernare biografer har automatisk ändring av samtliga tre omställningar, medan lite mindre biografer tvingas göra omställningarna manuellt. Om en av omställningarna glöms bort kan bilden bli förvrängd, ljudspåren synas på duken, eller bilden bli beskuren av maskningarna.

Visning av de olika formaten på TV

Majoriteten av alla TV-apparater är fortfarande byggda för 4:3-formatet, med andra ord, bilden är mer kvadratisk än en bild på bio. Med filmer som är inspelade i 1,33:1-format är det bara att visa dem som vanligt, men det blir problem så fort en film som är inspelad i Cinemascope eller vidfilm ska visas. Det finns ett antal olika sätt att ta itu med det problemet:

  1. widescreen-visning - där man visar filmen i brevlådeformat, med svarta remsor överst och nederst i bild, så att bildens proportioner behålls. Fördelen är att tittaren får se hela bilden. Nackdelen är att bilden blir ganska liten.
  2. beskärning av bildens höger och vänster sida. Det är den absolut vanligaste tekniken i Sverige, eftersom bilden blir tydlig. Däremot går detaljer som visas på dukens ytterkanter förlorade.
  3. pan and scan innebär att man till stora delar beskär bilden, men vid sådana tillfällen där något händer i ytterkanterna, så panorerar fältet som syns på TV-rutan tillfälligt åt det hållet.

Det är mindre vanligt att den omvända situationen uppstår - att till exempel TV-serier visas på stor duk - men i de fall de sker, så används ett format som är så likt 4:3 som möjligt.

Se även

Externa länkar

http://www.saunalahti.fi/animato/areas/areas.html

Personliga verktyg
På andra språk