Från Rilpedia

70 mm film, övergripande namn för snarlika filmformat för biografvisning.

När filmen Oklahoma hade världspremiär 1955 i det nya filmformatet 70 mm Todd-AO var det i själva verket ett vidfilmsystem från 1929 som hade plockats fram, dammats av och uppdaterats med färgfilm och sexkanaligt stereoljud. Konceptet var ett av flera vidfilmssystem som kom i början på 50-talet för att bemöta hotet mot biograferna när TV började bli var mans egendom. Inspelningsformatet skedde egentligen på 65 mm negativ, men ytterligare 5 mm behövdes på visningskopiorna för att få plats med alla magnetspåren för ljudet. För att ytterligare höja bildkvalitén spelades filmen dessutom in med 30 bilder i sekunden mot normala 24 bilder. Detta förfarande kostade mer än det var värt, och endast de tre första 70 mm filmerna gjordes på detta sätt.

Todd-AO fick snabbt snarlika uppföljare. Sista filmen som spelades in i detta format var dock Airport - Flygplatsen som kom 1969 med svensk premiär året därpå. Med några ytterst få undantag har inga nya spelfilmer spelats in i något 70 mm system sen början på 70-talet. Många senare filmer som förväntades bli kassasucceer släpptes dock i uppblåsta visningskopior i 70 mm, främst för att utnyttja ljudsystemet. Sen digitalljud med upp till åtta kanaler blivit standard för 35 mm film har knappt några filmer släppts i 70 mm.

IMAX och det snarlika Omnimax använder samma filmbas, men är annars ett helt annorlunda filmsystem där filmen löper horisontellt både i kameran och projektorn i stället för det normala vertikalt.

70 mm film med eller utan perforeringshål används även i vissa stillbildskameror.