Silvio Berlusconi
Från Rilpedia
 |
|
| Ämbetsperiod(er): | |
| 27 april 1994 – 17 januari 1995 11 juni 2001 – 17 maj 2006 8 maj 2008 – |
|
| Företrädare: | Carlo Azeglio Ciampi Giuliano Amato |
| Efterträdare: | Lamberto Dini Romano Prodi |
| Födelsedatum: | 29 september 1936 |
| Födelseplats: | Milano, Italien |
| Maka: | Carla Dall'Oglio (1965) Veronica Lario (1985) |
| Politiskt parti: | Frihetens folk |
Silvio Berlusconi , född 29 september 1936 i Milano i Lombardiet, är en italiensk finansman, mediamogul och politiker. Han grundade och leder partiet Frihetens folk samt är premiärminister i Italien, efter segern i nyvalet 13-14 april 2008 för Berlusconis center-höger allians. Han grundade även tidigare och ledde det partiet Forza Italia som numer ingått union med Nationella alliansen (AN) och därmed bildade ett nytt parti; Frihetens folk. Han var även Italiens premiärminister april-december 1994 och 2001-2006. Och var under andra halvåret av år 2003 ordförande för den Europeiska unionen.
Berlusconi äger mediakonglomeratet Fininvest, inklusive tre italienska TV-kanaler. Han äger även fotbollslaget AC Milan. Under 1980-talet var han medlem i frimurarlogen P2, Propaganda Due.
Innehåll |
Familjebakgrund och familjeliv
Berlusconi växte upp i en övre medelklassfamilj i Milano. Hans far Luigi (1908–1989) gjorde karriär i Banca Rasini, en liten bank i Milano som var ett viktigt centrum för pengatvätteri för den sicilianska maffian. Bland dem som hade konton i banken märks Salvatore "Toto" Riina, Giuseppe "Pippo" Calò och Bernardo Provenzano. Riina och Provenzano var båda ledare för den sicilianska maffian Cosa Nostra, Calò anses ha varit Cosas Nostras ekonomiske expert. Berlusconis mor var Rosa Bossi. Silvio Berlusconi har två yngre syskon, Maria Antonietta (född 1943) och Paolo (född 1949); båda är idag entreprenörer.
Efter att avslutat sin utbildning vid en salesiansk högskola studerade Berlusconi juridik vid Università Statale i Milano, där han fick cum laude med teser kring legala aspekter på reklam år 1961. Berlusconi genomförde inte den obligatoriska ettåriga militärtjänstgöringen.
År 1965 gifte sig Berlusconi med Carla Dall'Oglio. Tillsammans har de två barn: Maria Elvira, mer känd som Marina (född 1966) och Piersilvio (född 1968). Några år senare inledde Berlusconi ett förhållande med skådespelerskan Veronica Lario (född Miriam Bartolini), med vilken han har tre barn: Barbara (född 1984), Eleonora (född 1986) och Luigi (född 1988). Han skilde sig från Dall'Oglio 1985 och gifte sig med Lario 1990. Vid denna tid var Berlusconi en välkänd entreprenör och hans bröllop väckte stor uppmärksamhet i Italien. En av hans best men på bröllopet var den tidigare premiärministern Bettino Craxi, ledare för socialistpartiet PSI.
Affärskarriär
Milano 2
Berlusconis affärskarriär började inom byggnadssektorn under 1960-talet med flera lyckade byggprojekt. Undet det sena 1960-talet fick han idén att bygga en stad enligt de principer som gällde de engelska "New Towns". Kvarteret kallade han Milano 2, en stad med stora grönområden, trafikskilda korsningar och avskiljda promenadvägar för omkring 3 500 lägenheter. Detta bostadsområde byggdes i den östra utkanten av Milano inte långt från Linateflygplatsen. Det visade sig snart att delar av kvarteret kom att ligga under flygplanens bullermatta vid start och landningar. Tack vare hans politiska kontakter tvingades flygplatsmyndigheterna omdirigera planens inflygningsrutter för att inte störa invånarna i Milano 2. Detta ökade i betydlig grad fastighetsvärdet i området. Som byggherre fungerade företaget Edilnord, där Banca Rasini stod för en del av finansieringen och schweiziska Finanzierungsgesellschaft für Residenzen AG i Lugano, för en annan. Det är idag okänt vilka som i verkligheten stod bakom detta schweiziska företag. . Hans första medverkande i mediavärlden var 1973 då Telemilano skulle hjälpa till att utveckla Milano 2-projektet.
Fininvest
År 1978 grundade Berlusconi sin första mediagrupp, Fininvest, vilken under de fem första åren till 1983 tjänade 113 miljarder lire, (motsvarande cirka 260 miljoner euro 1997). Hur grundandet av bolaget gick till är fortfarande oklart. Detta gäller särskilt hur bolagskapitalet bildades och dess ursprung. Möjligheterna till insyn är starkt begränsade på grund av det komplexa systemet med holdingföretag. Ett 20-tal finansbolag i kommanditform gör det omöjligt att kartlägga företagen. En viktig utredning, utförd för riksbanken Banca d'Italias räkning, är känd endast i expertkretsar, och har inte lett till någon offentlig utredning. Bland bankerna, som involverades vid grundandet av bolaget, märks Banca Rasini, där B.s far arbetade. Denna bank blev senare inblandad i flera affärer med maffian.
Fininvest utökades till ett landsnätverk med lokala tv-stationer vilka alla sände samma material. De hade också en nationell kanal. Detta var olagligt på den tiden eftersom den italienska lagen lät RAI ha monopol på all nationell tv-sändning i landet. 1980 grundade Berlusconi Italiens första privata nationella nätverk, Canale 5, följt av Italia 1 vilken köptes från Rusconifamiljen 1982, och Rete 4 vilken köptes från Mondadori 1984. Endast denna gång, med hänvisning till lagen, vilken då reserverade nationella sändningar för allmän television, beslagtog domarna i Torino, Pescara och Rom sändningsinfrastrukturen och lade ner den. Berlusconi fick mycket hjälp av sin framgångsrika satsning med att starta det första och enda italienska kommersiella TV-imperiet genom sina kontakter med Bettino Craxi, generalsekreterare för det Italienska socialistpartiet och även premiärminister i Italien under denna tid. Craxi legaliserade Berlusconis nationella tv-sändningar. 1985 godkändes de nationella sändningarna definitivt. Under några år fick inte de tre Berlusconiägda TV-kanalerna visa nyheter eller politiska kommentarer på grund av de politiska oroligheterna. De fick dock sända fullständigt 1990 genom den så kallade Mammìlagen.
År 1986 försökte Berlusconi utöka sina affärer till Frankrike med sin kanal La Cinq, men misslyckades och tvingades att ge upp detta år 1990.
Berlusconi sålde 1995 sina andelar i sina mediabolag, först till den tyska mediagruppen Kirch (idag i konkurs) och sedan till privatpersoner. 1999 utökade Berlusconi sina mediaaffärer igen i ett samarbete med Kirch kallat Epsilon MediaGroup.
Nuvarande affärer
Berlusconis huvudgrupp, kallad Mediaset, består av tre nationella tv-kanaler, vilka har ungefär hälften av de nationella tittarna, och Publitalia, den ledande italienska reklam- och publicitetbyrån. Han äger också Arnoldo Mondadori Editore, det största italienska förlaget, vilkas tidskrifter inkluderar Panorama, en av de främsta nyhetsmagazinen i Italien. Han har också andelar inom biografer och hemvideodistributionsfirmor (Medusa och Penta), försäkring och banker (Mediolanum) och flera andra bolag. Hans bror Paolo äger och driver Il Giornale, och hans fru äger Il Foglio, båda center-högerriktade tidningar; dessa ses ofta som pro-Berlusconi. Den sistnämnda säljs dock så dåligt att forskare tror att den endast finns kvar på grund av Berlusconi.
Berlusconi äger också fotbollsklubben AC Milan. Några tror att detta har givit honom en stor framgång i hans politiska karriär ("Forza Italia!" betyder "Framåt, Italien!"). Partiet grundades därför på grund av kopplingarna till fotbollssupportrar av landslaget.
Politisk karriär
Efter det vakuum som uppstod i början av 1990-talet, när de två dominerade partierna, Kristdemokraterna och Socialistpartiet båda förlorade sin ställning p.g.a brottsutredningar, meddelade Berlusconi att han bildat ett nytt parti, Forza Italia. Partiet ställde upp i 1994 års val och tillsammans med Lega Nord och Nationella alliansen fick partiet en majoritet av platserna i parlamentet. Berlusconi blev två månader efter han startat sin politiska karriär vald som premiärminister. Redan i december samma år lämnade Lega Nord koalitionen och regeringen Berlusconi avgick till förmån för Lamberto Dinis mitten-vänster regering.
Efter valet 2001 lyckades Berlusconi på nytt bli premiärminister – denna gång i koalition med Lega Nord, Nationella Alliansen och det kristdemokratiska partiet. Trots flera affärer och misslyckande i lokalvalen höll regeringen tills valet 2006, då Romano Prodi efterträdde Berlusconi som premiärminister. Vid nyvalet våren 2008 vann Silvio Berlusconis centerhögerallians Frihetens folk över Walter Veltronis center-vänsterallians.
Utmärkelser
Berlusconi erhöll 2003 utmärkelsen Distinguished statesman award av organisationen Anti-Defamation League.[1] Det är amerikansk organisation vars syfte är att bekämpa antisemitism och orättvis kritik av Israel.
Referenser
- ↑ The Mogulissimo, New York Magazine, 29 September 2003.
- Berlusconi – ett porträtt av Åke Malm (Svenska förlaget 2002)
- [1]
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Silvio Berlusconi
Engelskspråkiga Wikiquote har citat av eller om Silvio Berlusconi
(italienska)
