Berlinerfilharmonikerna
Från Rilpedia
Berlinerfilharmonikerna | ||
---|---|---|
Berlinerfilharmonikerna övar. Berlinerfilharmonikerna övar.
|
||
Information | ||
Bakgrund | Mall:Landsdata Tyskland Berlin, Tyskland | |
Genre(r) | klassisk musik | |
Instrument | symfoniorkester | |
Aktiva år | 1882–idag | |
Webbplats | officiell webbplats | |
Medlemmar | ||
Dirigent Simon Rattle |
||
Tidigare medlemmar | ||
Grundare Ludwig von Brenner |
Berlinerfilharmonikerna, (Berliner Philharmonisches Orchester) är en symfoniorkester i Berlin i Tyskland som anses vara en av världens främsta. Orkestern finansieras av staden Berlin i samarbete med Deutsche Bank. Dess chefdirigent och konstnärlige ledare är för närvarande Sir Simon Rattle som är känd för sitt engagemang i samtida klassisk musik.
Historia
Berlinerfilharmonikerna grundades av 54 musiker under namnet Frühere Bilsesche Kapelle i Berlin våren 1882. Musikerna gruppen bröt med den tidigare dirigenten Benjamin Bilse efter att han meddelat att han tänkte ta med dem till en konsert i Warszawa i Polen på ett fjärdeklasståg. Orkestern fick sitt nuvarande namn 1887 då den också omorganiserades under Hermann Wolff. Den första dirigenten under den nya organisationen var Ludwig von Brenner. Samma år anslöt sig den ansedde dirigenten Hans von Bülow, och sedan dess fick orkestern sitt goda rykte. Under de följande åren gästade dirigenter som Hans Richter, Felix von Weingartner, Richard Strauss, Gustav Mahler, Johannes Brahms och Edvard Grieg.
Orkestern leddes under 35 år (1954–1989) av den österrikiske dirigenten Herbert von Karajan.
Sedan 1963 är Berlinerfilharmonikerna lokaliserade till Berliner Philharmonie sedan deras gamla byggnad förstörts under andra världskriget.
Chefdirigenter
- Ludwig von Brenner (1882–1887)
- Hans von Bülow (1887–1892)
- Arthur Nikisch (1895–1922)
- Wilhelm Furtwängler (1922–1945)
- Leo Borchard (maj–augusti 1945)
- Sergiu Celibidache (1945–1952)
- Wilhelm Furtwängler (1952–1954)
- Herbert von Karajan (1954–1989)
- Claudio Abbado (1989–2002)
- Simon Rattle (2002–idag)