Bengt Nordenskiöld

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Bengt Nordenskiöld
6 september 1891 - 28 januari 1983
Bengt Nordenskiöld, 1941.jpg
Bengt Nordenskiöld som flygstabschef 1941, före en övning som han ledde från sitt flygplan.
Födelseort Sundsvall, Sverige
Dödsort Sverige
I tjänst för Sverige Sverige
Försvarsgren Flygvapnet
Tjänstetid 1910 - 1954
Grad General
Befäl Chef Flygvapnet (1942-1954)

Bengt G:son Nordenskiöld, född 6 september 1891 i Sundsvall, död 28 januari 1983. Flygvapenchef 1942-1954. Han var far till generalmajoren Claes Henrik Nordenskiöld och farfar till Louise Nordenskiöld och morfar till prins Hanno von Liechtenstein.

År 1910 ryckte han in som volontär vid Svea Livgarde, senare genomgick han Krigsskolan i Karlberg. Den 28 januari 1928 utnämndes han till kapten i generalstaben. År 1931 genomgick Nordenskiöld en flygspanarutbildning vid F 5 Ljungbyhed, som följdes av en flygförarutbildning 1934. Nordenskiöld utsågs 1936 att arbeta i den nyinrättade Flygstaben under Torsten Friis. År 1942 utnämndes han till generallöjtnant och chef för Flygvapnet och senare Flygförvaltningen.

Nordenskiöld var Flygvapnets första flygutbildade chef, vid flottiljbesöken flög han ibland själv med en J 9 flygplan nr 19 kom att bli hans ”personliga” flygplan, det var med detta flygplan han den 18 april 1944 havererade i samband med en start från Ljungbyhed.

När posten som Sveriges överbefälhavare skulle tillsättas 1951, var Nordenskiöld en av de kandidater som övervägdes av regeringen. Enligt Tage Erlanders dagboksanteckningar föll han bort på grund av häftigt temperament och en benägenhet att göra egna utrikespolitiska uttalanden.[1] Ny överbefälhavare blev istället armégeneralen Nils Swedlund.

År 1954, i samband med sin pensionering, utnämndes Nordenskiöld till general.

Källor

  1. Agrell, Wilhelm: Svenska förintelsevapen, Historiska Media, Lund 2002, sid. 281. ISBN 91-89442-49-0. ”Som källa anges Tage Erlander, Dagböcker 1950-1951 (2001), s. 218 f.” 


Personliga verktyg
På andra språk