Från Rilpedia

Barn- och ungdomspsykiatri (allmänt förkortat BUP) är ett kunskapsfält bland de medicinska specialiteterna där psykisk ohälsa hos barn och ungdomar samt deras familjer är i fokus.

Benämningen används för en huvudsakligen landstingsdriven verksamhet med öppenvård som bas och med slutenvårdsmöjligheter för barn och ungdomar med de största utrednings- och vårdbehoven.

Inom barn- och ungdomspsykiatrin arbetar förutom psykologer och kuratorer även psykiatriker,arbetsterapeuter, pedagogassistenter (lärare med speciallärarutbildning), mentalsköterskor och övrig avdelningspersonal.

I större kommuner finns det specialenheter inom BUP, tex. ätstörningsenheter och enheter för neuropsykiatriska funktionshinder. På senare år har enheter som utreder/behandlar barn som man misstänker har utsatts för sexuella övergrepp tillkommit.

BUP är rikstäckande och fungerar som en mer barn- och ungdomsanpassad psykiatrisk vårdenhet och är mer inriktad på terapi och social stimulans än den vuxenpsykiatriska vården.

Vid polikliniskt arbete samlas ett team, bestående av psykiater, psykolog och kurator, kring varje barn och dess föräldrar. Om ett barn skrivs in på en avdelnig tillkommer övrig personal enligt ovan till teamet.

Barn- och Ungdomspsykiatrins hemsida Bup är en relativt ung gren av psykiatrin och har inte samma mörka bakgrund som vuxenpsykiatrin. Den är öppen för nytänkande. Speciellt är den präglad av teamarbetet, där samtliga representanter för olika yrken och erfarenheter har ett ord med i laget då det gäller utredning, diagnos och behandlingsplanering. Så gott som ständigt pågår vidareutbildning. Detta är nödvändigt, då nya problemområden hela tiden stiger upp till ytan och kräver insatser. Som exempel från de senaste årtiondena kan nämnas incest och andra typer av sexuella övergrepp, PTS (Post Traumatic Stress syndrom) och komatösa tillstånd hos flyktingbarn, autismspektrumstörningar och då i synnerhet Aspergers syndrom hos flickor.

Ett flertal behandlingsformer är i bruk. Medicinering spelar därvid en relativt blygsam roll. Den klassiska formen för utredning är individualkontakt för barnet hos psykolog och för föräldrar hos kurator, efter en inledande läkarundersökning, där den neurologiska utredningen i vissa fall är av vitalt intresse. Vid avslutad utredning samlas teamet, kommer fram till en diagnos och arbetar fram en behandlingsplan.Dessa skall journalföras och föräldrarna och det större barnet skall delges och godkänna planeringen. Behandlingen kan sedan ta vid med olika former av individualterapi hos psykolog för barnet, medan föräldrarna fortsätter hos kurator. Föräldrarna ses som samarbetspartners: Bup står för kunskap om barns utveckling och behov och om vad som kan gå snett, föräldrarna för unik kunskap om det spediella barnet. Förädrakontakten kan vid behov få formen av individual- eller parterapi.

Familjen kan få behandling i sin helhet, så kallad familjeterapi. Olika metoder har utvecklats som vanligen kombineras i praktiken. Mötet leds av en eller två terapeuter och blir till ett forum där samtliga familjemedlemmar, inklusive syskon där så är möjligt, kommer till tals. Målsättningen är att öppen eller dold problematik ventileras och löses och att samtliga familjemedlemmars legitima behov får utrymme i familjesystemet. En av fördelarna med metoden är just detta att hela familjen, inte bara den identifierade patienten, är i fokus.

Som ovan nämnts kan utredning och/eller behandling kräva avdelningsvistelse. Då barnet bedöms utgöra en fara för sig själv eller andra, det kan gälla vid akut psykos eller kriminalitet, sker utredning på låst avdelning och utmynnar i ett behandlingsförslag. Vid avdelningsvistelse som behandlingsform sker den vanligen på en öppen avdelning. Utvecklingen har gått mot kortare, tidsbestämda och i detalj förplanerade vistelser, med föräldrar aktivt deltagande i avdelnings behandlingsarbete. Avdelningsbehandling kan ske i form av dagvård, en effektiv form när det gäller att fortlöpande involvera föräldrarna i processen.

I fall, där ett barn utsätts för grov vanvård, fysisk eller psykisk misshandel och/eller incest, samarbetar Bup med och får uppdrag från socialvården och rättsväsendet. Vanligast är att föräldrarna själva ber om hjälp hos Bup,eftersom det inte föreligger något remisstvång. Kontakten med Bup är avgiftsfri. Landets Bup-verksamhet är underdimensionerad och väntetiderna, ibland över 6 månader, oaccebtabla.