Bad
Från Rilpedia
- Denna artikel behandlar vattenbad; för musikalbumet av Michael Jackson se Bad (musikalbum) och för albumet av U2 se Bad (EP)
.jpg)
Bad innebär att en kropp, vanligen människokroppen, sänks ner i vatten eller i annan vätska. Det kan ske av hygieniska skäl för tvagning, men även som en form av rekreation. Vattenbad kan ske i havet, i en sjö, i en simbassäng eller i ett badkar (karbad).
I mer vidsträckt mening innefattar begreppet bad även kroppens införande i het luft eller ånga (bastubad, varmluftsbad, ångbad), i fastare ämnen (såsom vid de tyska "moor- och sandbaden") eller dess ingnidande med gyttja, tång eller liknande. Ibland betecknar man med bad också användande av en strömmande eller fallande vätska på kroppen (duschbad).
Innehåll |
Klädsel
Den badande kan vara naken eller klädd i badkläder (baddräkt eller badbyxor). Vid karbad är man vanligen naken.
Historia
Kulturhistorisk har badet i alla tider haft ett särskilt inflytande på människornas sociala tillvaro. Hos Orientens folk var badet nära förbundet med den religiösa kulten – kroppens renhet var liktydigt med sedernas renhet. De semitiska folken var genom religiösa föreskrifter ålagda att bada. Därför ansågs reningsbad efter vissa handlingar eller tillstånd – vidrörande av orena föremål och sjukdomar – som rituella handlingar. Ungefär under samma former finns bad omtalat i sanskritlitteraturen samt hos perser, egyptier m.fl. Hos alla de nämnda folken synes det dock varit fråga mera om tvagningar eller kalla doppningar än om egentliga bad.
Grekisk-romerska bad
Hos grekerna (hellenerna) utvecklades badet från att uteslutande ha varit en religiös ritual, till att få en medicinsk mening. Ett fullständigt grekiskt bad föregicks av en kraftig svettning, framkallad genom kroppsövningar eller genom upphettning med starkare värme. Det egentliga badet började sedan med tvagningar (varma begjutningar) och därefter stundom varma helbad i bassäng eller badkar. Sedan följde rikliga, småningom avsvalnande översköljningar, skrapning med badskrapa och ingnidning med olja. I varmrummet utfördes ett slags passiv gymnastik av därtill inövade badare, de s.k. alipterna eller salvegnidarna. Hettan i svettbadet åstadkoms genom strålande värme från glödande kol, heta stenar eller genom heta vattenångor. Hos jonerna blev det alltmera förfinat, och deras bad kan betraktas som förebild för de romerska lyxbaden, som under kejsartiden nådde sin högsta utveckling.
Romarna gjorde så småningom bekantskap med det grekiska badet. Det infördes till att börja med i enkel form på de förmögnas lantgårdar. För folket uppfördes först under republikens sista tid en mängd mindre badstugor. Under kejsartiden inrättades, efter grekiskt mönster storartade badanstalter, vilka gjorde dessa bad till en hela folkets egendom. I allmänhet badade män och kvinnor var för sig, men det fanns även gemensamhetsbad, balnea mixta, där hänsyn inte togs till de badandes kön. Det romerska lyxbadet var ett varmluftsbad – det romerska folkbadet, eller legionernas bad, var ett fuktigt svettbad, mycket liknande nutidens s.k. finska bastubad.
Vår kunskap om det grekiska badet är hämtad endast från den grekiska litteraturen, men ruinerna efter de romerska kejsarbaden i Pompeji har satt oss i tillfälle att även i detalj studera hur dessa lyxbad var inrättade.
Svensk badhistoria
Bönder har tvättat sig i alla tider, åtminstone på lördagar, inomhus. Överklassen började anamma bland annat engelska badtraditioner på 1700-talet. Då såg man det främst som en hälsobehandling, gärna i kombination med brunnsdrickande. Havsbad som vi idag är vana vid är något som kom sent. När det började bli populärt att vistas vid havet för den goda inverkan luften troddes ha, började man också efter hand försiktigt bada i havet. Men det var inte förrän semestern infördes 1938 som utomhusbadet slog igenom stort bland alla samhällslager.
Se även
Externa länkar
- Japanese Bath- Photographs of Willy Puchner
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
