Axel von Rosen
Från Rilpedia
Axel Pontus von Rosen, greve av ätten von Rosen, ämbetsman, född 28 januari 1773 på Bogesund i Roslagen, död 25 oktober 1834 av kolera i Göteborg.
Axel von Rosen ägnade sig till en början åt krigs- och hovtjänst samt deltog i 1788-1790 års krig mot Ryssland. På sitt egentliga verksamhetsfält inleddes han emellertid, då han 1805 blev vice landshövding i Karlstads län för att 1808 bli ordinarie. Som sådan utövade han en nitisk verksamhet för proviantering av trupperna i kriget mot Norge. Arresterad av värmländska fördelningen vid statskuppens begynnelse 1809, förflyttades han senare under året till landshövdingeposten i Göteborg. Där blev det nu hans sak att, trots Sveriges genom Fredrikshamnsfreden påtvungna anslutning till kontinentalsystemet, genom hemliga förhandlingar fortfarande upprätthålla goda förbindelser och samfärdsel med engelsmännen. Detta värv, som året därpå än mer försvårades genom den likaledes påtvingade krigsförklaringen mot England, fullgjorde han ända till freden 1813 med största skicklighet. Efter Kielfreden 1814 utnämndes han till guvernör öfver Trondhjems län, en plats, som han genom norrmännens resning aldrig kom att tillträda, men utsågs i stället i augusti till en av guvernörerna över den av svenskarna ockuperade sydliga delen av Norge. Vid årets slut återvände han till sin landshövdingepost i Göteborg, som alltjämt sköttes med synnerlig skicklighet, så att han framstod som en av rikets dugligaste landshövdingar. Vissa av Rosens i Engeströmska samlingen (Kungliga biblioteket) förvarade brev är avtryckta i Ahnfelts "Ur svenska hofvets och aristokratiens lif" (5:e delen).
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
