Axel Nyblæus

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Porträttrelief av Axel Nyblæus.

Axel Nyblæii minnessten på Norra kyrkogården i Lund.

Johan Axel Nyblæus, född 20 maj 1821 i Stockholm, död 24 februari 1899 i Lund, var en svensk filosof, och universitetslärare; Gustaf Nyblæus kusin. Hans verksamhet rörde främst filosofins historia, politisk filosofi, rättsfilosofi och religionsfilosofi, och han var starkt präglad av sin lärare Christopher Jacob Boström.

Biografi

Axel Nyblæus var son till barnhusläkaren med.dr. Johan Erik Nyblæus och Charlotta Windahl. Han blev student vid Uppsala universitet 1839, 1851 fil.dr. och 1852 docent i filosofins historia där. 1853 utnämndes han till adjunkt i teoretisk och praktisk filosofi vid högskolan i Lund och förestod från november samma år professuren i praktisk filosofi därstädes, tills han i maj 1856 blev ordinarie innehavare av densamma. Vid uppnådd pensionsålder, 1886, tog han avsked från denna befattning.

1850, 1859 och 1862 gjorde Nyblæus utländska resor i vetenskapligt syfte. Han blev 1878 medlem av Fysiografiska sällskapet i Lund och av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg, kallades 1879 till ledamot av Vetenskapsakademien samt promoverades vid Köpenhamns universitets jubelfest samma år till hedersdoktor i juridiska fakulteten. 1876 erhöll han av Svenska akademien Kungliga priset.

Under hela sitt liv förfäktade han Lings gymnastiska idéer, och var en mycket fysiskt aktiv man tills han invalidiserades de sista tio åren av sitt liv. Trots att han var förlamad fortsatte han att arbeta till slutet, dikterande för sin dotter de sista delarna av Den filosofiska forskningen i Sverige.

Nyblæus ligger begravd på Norra kyrkogården i Lund,

Filosofiska verk och läror

Såsom tänkare tillhör Nyblæus den boströmska skolan. Genom flera mindre uppsatser, huvudsakligen på religionsfilosofiens och samhällsvetenskapens områden, har han sökt vidare utföra Boströms lära. Under begagnande av den boströmska filosofiens resurser har han även i religiöst avseende sökt verka för en enligt hans åsikt högre uppfattning av kristendomen än statskyrkans. I mycket ansluter han sig i detta till sin lärares tankegång i dennes Anmärkningar om helfvetesläran. Det är dock huvudsakligen lärorna om treenigheten och Kristi gudom, mot vilka han riktar sina angrepp.

Inom samhällsvetenskapen är hans viktigaste arbete Om statsmaktens grund och väsende en översikt av den filosofiska statslärans historia, vilken under lång tid var den enda i sitt slag på svenska. Den har dock inte blivit fullbordad (häfte I utkom 1864 och i ny, tillökad uppl. 1882). Bland smärre skrifter av Nyblæus må vidare nämnas Om straffrätten (1852; 3:e reviderade upplagan Om statens straffrätt, 1879), Är en practisk philosophi möjlig efter Hegels verldsåsigt? (1855; 2:a upplagan 1856; översatt på danska 1855), Trenne religionsphilosophiska uppsatser (1874; innehållande de redan förut publicerade uppsatserna Om den religiösa tron och vetandet, Theodor Parker och den religiösa frågan samt Striden om Christi gudom mellan Victor Rydberg och biskop Beckman) samt Tvänne uppsatser om den boströmska filosofien (1885).

Sin ojämförligt största betydelse äger emellertid Nyblæus såsom den svenska filosofiens hävdatecknare. Redan tidigt synes det ha varit hans avsikt att fylla bristen på en fullständig litterär framställning av den boströmska filosofien. Under förberedelserna till detta arbete leddes han emellertid till studiet av den föregående svenska filosofien, och resultatet blev hans stora verk Den filosofiska forskningen i Sverige från slutet af adertonde århundradet, framstäld i sitt sammanhang med filosofiens allmänna utveckling (1-4, 1873-1897). I detta arbete söker Nyblæus uppvisa, att den svenska filosofien, trots sin nära förbindelse med den tyska, dock har en självständig karaktär och en självständig utveckling. Utmärkande för den svenska filosofin är enligt Nyblæus dess avgjorda benägenhet att söka sig till en rent osinnlig verklighet såsom det sinnligas grund och att i sammanhang därmed, under opposition mot den samtida tyska filosofiens panteism, söka lägga grunden till en vetenskaplig teism samt vetenskapligt bevisa människans frihet och odödlighet. I sin mest fulländade form framträder visserligen denna strävan hos Boström, men ansatser i samma riktning finner Nyblæus redan hos föregångarna, företrädesvis Nils Fredrik Biberg, Samuel Grubbe och Erik Gustaf Geijer.

Utmärkande för alla Nyblæus arbeten i formellt avseende är hans stilistiska känslighet, och vilket gör hans för fackmannen så värderika skrifter njutbara även för en större allmänhet. Till kännedomen om den svenska filosofien har Nyblæus bidragit även genom att utge Samuel Grubbes filosofiska skrifter i urval (I-VII, 1876 -84; de tre sista banden i förening med docenten R. Geijer i Lund).

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).

• Svenska män och kvinnor, del 5, Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1949