Avlat
Från Rilpedia
Avlat betecknar inom Romersk-katolska kyrkans försoningslära efterskänkandet av botgöring för begångna synder. Avlat innebär inte syndernas förlåtelse, den får nämligen katoliker vid avlösningen i bikten (botens sakrament).
Trots syndernas förlåtelse anses dock inte synderna därmed vara ogjorda och dess konsekvenser upphävda, även om de i sig är utplånade, utan man räknar med att det återstår att dessa sonas för att kunna nå evigheten hos Gud. Tradtionellt talar man om att avlaten ger "efterskänkande av de timliga straffen", vilket bygger på en äldre tankegång där varje synd gav ett visst antal år i skärselden och en avlat kunde minska antalet år för en själv, eller den avlidne person, som man skänkte avlaten.
Avlat kan vinnas genom ett antal olika handlingar, enligt Kyrkans regler. Det kan vara att läsa en viss bön på en speciell av Kyrkan utsedd jubileumsdag, eller att företa en längre pilgrimsvandring. Det krävs även bikt, vissa böner och kommunionsgång för att avlaten skall bli giltig. Man kan aldrig få avlat för synder som man inte redan fått förlåtelse för genom bikt.
Man skiljer på partiell eller fullständig avlat. Den fullständiga, som ger avlat för alla ens synder, är dock i praktiken antagligen svår att erhålla eftersom den förutom de av Kyrkan bestämda kraven, även kräver fullständig ånger och vilja att aldrig mer begå ens den allra minst synd. (Avlaten är inte något papper man får i handen av en präst, utan har man uppfyllt kraven för den och haft rätt inställning får man den av Gud. Det är dock Kyrkan som ger möjligheten genom att "annonsera ut" en avlat enligt vissa premisser.)
Idag torde få personer se det så bokstavligt och matematiskt som skett historiskt. För de flesta katoliker i Sverige idag har vinnandet av avlater nästan helt förlorat sin betydelse, medan det för andra fortafarande känns angeläget, men då vanligtvis som ett sätt att förbättra sin relation med Gud eller hjälpa en avliden anhörig att sona sina syndiga handlingar. Än idag uttrycks emellertid frågor kring avlatet på ett mycket detaljerat och juridiskt sätt av Kyrkan och de är ännu kanoniskt giltiga.
Historia
I den tidiga kristna kyrkan kunde botgöringen vara mycket hård, till exempel med vallfärder och fastor. Under medeltiden infördes avlaten som ett sätt att lätta på botgöringen. Tanken var att kyrkan som helhet, tack vare Kristi och helgonens goda gärningar, kunde ta på sig botgöringen medan den enskilde endast gjorde något mindre.
Att skänka pengar till fromma ändamål var ett sätt att få avlat. Insamlingar sköttes av särskilda avlatspredikanter. Det blev grunden för att man under senmedeltiden började med ren försäljning av avlatsbrev. När den nya Peterskyrkan i Rom skulle byggas tog försäljningen fart inte minst genom dominikanen Johann Tetzels försorg. Mot denna handel reagerade Martin Luther i sina kända teser. Han tog dock inte avstånd från begreppet avlat, bara från avlatshandeln, som enligt honom innebar ett missbruk.
Avlat som efterskänkande av botgöring finns kvar i romersk-katolska kyrkan, men penningavlaten avskaffades redan vid det tridentinska kyrkomötet på 1500-talet. Katolska kyrkan erkänner idag i allmänhet att denna försäljning var ett missbruk, men menar att det trots allt aldrig var tal om att sälja syndernas förlåtelse vilket den reformatoriska propagandan hävdade.
