Autograf
Från Rilpedia
Autograf (av grekiska αὐτός autós, "själv", och γράφειν gráfein, "skriva"), egenhändig skrift, originalhandskrift, företrädesvis av någon bemärkt person och bestående av antingen ett helt dokument (till exempel ett brev) eller en namnteckning.
Innehåll |
Autografsamlingar
Redan på Herodotos' tid berättas att persiska drottningen Atossa bildat en autografsamling. Den romerske statsmannen Mucianus samlade 14 volymer romerska handskrifter, däribland 3 volymer brev. Även Plinius den äldre ägde en autografsamling. Från medeltidens människor finns dock ytterst få samlingar. I Tyskland blev under 1500-talet så kallade stamböcker, ett slags autografalbum, vanliga, i Sverige likaledes mot samma århundrades slut.
Moderna autografsamlingar, som först uppstod i Frankrike i slutet av 1500-talet, tillkom i början på grund av ett övervägande historiskt intresse och innehöll mest uppsatser och handlingar vilka berörde politiska förhållanden. Senare kom ett psykologiskt intresse i stället för det historiska. Man antog att personligheten kunde utläsas av handstilen eller namnteckningen.
Under 1900-talet har autografsamlandet utvecklats till eget insamlade av kända mäns och kvinnors namnteckningar.
Bland svenska autografsamlingar kan framhållas den Bondeska, tidigare på Ericsbergs slott (Ericsbergs autografsamling, idag i Riksarkivet), Lewenhaupts, tidigare på Sjöholms slott (Sjöholmssamlingen, även i Riksarkivet) samt Kungliga bibliotekets och Göteborgs universitetsbiblioteks Dickson-Bukowskiska samling.
För att bekräfta äktheten av en autografer kan användas faksimiler. En rik flod av dylika publikationer kom under 1800-talet.
I Sverige stiftades 1877 Svenska autografsällskapet, som sedermera bytte namn till Personhistoriska Samfundet, och 1879 började ge ut en tidskrift med personhistoriskt innehåll (sedermera Personhistorisk tidskrift).
I samband med autografsamlandet har det uppstått en särskild vetenskap (av många betraktad som pseudovetenskap), grafologi, som efter bestämda regler anser sig kunna identifiera personers karaktärsdrag ur deras handskrift. Autografsamlarna har genom sin iver att förvärva prov på kända människors handstil vållat betydande skador i arkiv och bibliotek.
Underskriftens juridiska betydelse
I många fall bekräftar man olika avtal och andra överenskommelser med en egenhändig underskrift. Det är särskilt viktigt i de fall där lagen föreskriver att avtalet skall vara skriftligt. Underskriften har i modern tid ersatt äldre tiders sigill och bomärken.
I svensk lag föreskrivs skriftliga avtal bland annat vid köp av fast egendom. Egenhändig underskrift krävs också på självdeklaration.
Under 2000-talets första decennium har elektroniska former av "underskrifter" börjat att användas parallellt med den form av underskrift som görs med penna på papper, även om den äldre formen av underskrift fortfarande godtas i alla sammanhang.
Referenser
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Autograf, 1904–1926 (Not).
Se även
Berömda personers autografer
 Karl den store (742/747-814) |
 Kristian II (1481-1559) |
 Martin Luther (1483-1546) |
 Gustav Vasa (1496-1560) |
 Gustav II Adolf (1594-1632) |
 Johan Banér (1596-1641) |
 Karl X Gustav (1622-1660) |
 Karl XII (1682-1718) |
 Carl von Linné (1707-1778) |
 John Hancock (1737-1793) |
 Gustav III (1746-1792) |
 Karl XIV Johan (1763-1844) |
 Johan Ludvig Runeberg (1804-1877) |
 Jenny Lind (1820-1887) |
 Fjodor Dostojevskij, Фёдор Достоевский (1821-1881) |
 Oscar II (1829-1907) |
 August Strindberg (1849-1912) |
 Ivar Kreuger (1880-1932) |
 Richard Nixon (1913-1994) |
 Barack Obama (1961-) |
