Mustafa Kemal Atatürk

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Ataturk)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Mustafa Kemal Atatürk
Ämbetsperiod(er):
President
29 oktober 1923
10 november 1938
Premiärminister
3 maj 1920–
24 januari 1921
Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren
Efterträdare: President
İsmet İnönü
Premiärminister
Fevzi Çakmak
Födelsedatum: 19 maj 1881
Födelseplats: Otttomanska rikets flagga Selânik, Osmanska riket
Dödsdatum: 10 november 1938
Dödsplats: Mall:Landsdata Turkiet Istanbul, Turkiet
Maka: Lâtife Uşaklıgil
Politiskt parti: Republikanska folkpartiet

Mustafa Kemal Atatürk (född Mustafa; senare känd som Mustafa Kemal Pascha), född 19 maj 1881 i Selânik i dåvarande Osmanska riket (numera Thessaloniki i Grekland), död 10 november 1938 i Istanbul, var en turkisk militär och revolutionär politiker. Han grundade det moderna Turkiet och var dess förste president från 29 oktober 1923 fram till sin död 1938. Han var ledare för Republikanska folkpartiet.

Efter en framgångsrik militär karriär blev Kemal ledare för Turkiet. Han genomförde omfattande reformer i syfte att modernisera landet och omvandla det i västlig och sekulär riktning.

Än idag är Kemal Ataturk en symbol för det moderna Turkiet.

Biografi

Mustafa Kemal föddes den 19 maj 1881 i Tessaloniki i dåvarande Osmanska riket. Han var son till tulltjänstemannen Ali Riza och Zübeyde Hanim, dotter till Sofuzade Feyzullah Ağa. Redan i tidig ålder fick Mustafa börja i kvartersskolan Hafiz Mehmet. I enlighet med hans fars vilja bytte han senare till Semsi Efendi-skolan. Samma år, 1888, dog fadern. År 1893 började han i militärskola. I skolan kallade hans matematiklärare honom enligt uppgift Kemal ("fullkomlig"), vilket blev hans mellannamn. År 1899 började han militärhögskolan och 1902 gick han ut skolan som löjtnant. Därefter påbörjade han krigsakademin och 11 januari 1905 slutade han på skolan som major. Han fick aldrig några egna barn, men adopterade Sabiha Gökçen, Afet inan, Fikriye, Ülkü, Nebile, Rukiye, Zehra och Mustafa (Mustafa är den enda pojken som Atatürk adopterade). Abdurrahim och Ihsan adopterades inte men Atatürk tog dem i förvar.

Kemal deltog i ledande roll i Tripoliskriget 1911-1912.[1] I oktober 1912, då Balkankrigen inleddes, deltog Kemal i kriget med sina styrkor från Gallipoli. År 1914 befordrades han till överstelöjtnant. Samtidigt började första världskriget och Osmanska riket deltog på Tysklands sida. Kemal beordrades att grunda 19:e divisionen i Tekirdag. Kemal spelade en avgörande roll i segern över Storbritannien i slaget vid Gallipoli.[2] Befordrad till generalmajor, övertog han på sommaren 1916 befälet över 16:e armékåren i Armenien och senare samma år över 2:a armén på samma front. I augusti 1918 blev han chef för 7:e armén, på Palestinafronten, och förde denna under återtåget mot Damaskus. Efter vapenstilleståndet i Mudros (30 okt 1918) efterträdde han Liman von Sanders som överbefälhavare för armégruppen i Syrien och var 1919 verksam som generalinspektör för 3:e armén i Anatolien.[1][2]

Som en av förlorarna av första världskriget tvingades ottomanerna att år 1920 underteckna fredsfördraget i Sèvres i Frankrike. I fördragets artiklar 62, 63 och 64 erkändes kurdernas rättigheter till en självständig stat,[3] de segrande länderna i Europa tog över kontrollen av det viktiga sundet Bosporen.[4] Fördraget innebar vidare att det Ottomanska imperiet skulle styckas upp och nya stater uppstå. Mustafa Kemal ställde sig i spetsen för de som inte accepterade fredsfördraget i Sèvres.[2] Kemal upprättade en upprorsregering i Ankara varifrån han ledde kriget mot Grekland och de allierade. Kemal var också en av de tiotal generaler som ledde inbördeskriget i osmanska Armenien och Syrien, ett krig där båda sidor led stora förluster.


År 1923 utropades republiken Turkiet med Kemal som president. Han genomförde omfattande reformer och förde Turkiet i västlig riktning. Bland annat infördes det latinska alfabetet och många religiösa ämbeten avskaffades. Han moderniserade även det turkiska språket från arabiskt och persiskt inflytande. Turkiskan blev det språk man talade i skolorna. Atatürk ändrade även böneutropen till turkiska vilket senare ändrades tillbaka efter hans död.

En namnreform genomfördes 1934, där alla turkar ålades att anta ett efternamn. Namnet Atatürk ('turkarnas fader') erhöll Kemal själv som en hedersbevisning av nationalförsamlingen 1933.


Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Turkiets premiärminister
19201921
Efterträdare:
Fevzi Çakmak
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Talman i Turkiets parlament
1920–1923
Efterträdare:
Ali Fethi Okyar
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Turkiets president
19231938
Efterträdare:
İsmet İnönü


Referenser

  1. 1,0 1,1 http://runeberg.org/nfcp/0524.html
  2. 2,0 2,1 2,2 http://www.snl.no/Mustafa_Kemal
  3. "Etter den første verdenskrig og det osmanske rikets fall ble dette ønsket søkt imøtekommet i Sèvres-avtalen av 1920, der autonomi for områdene med armensk og kurdisk flertall ble slått fast." cit. Store norske leksikon, snl.no, "Kurdere", läst 2009-05-18
  4. Nordisk familjebok, band 38, spalt 996, artikeln "Turkiet", Stockholm 1926

Externa länkar


Personliga verktyg