Från Rilpedia

Denna artikels neutralitet är ifrågasatt. Motivering: Artikeln är nästan helt skrivet från ett grekiskt perspektiv Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts.

Grek-turkiska kriget (1919-1922)
300px Skyttegravskrig
Datum maj 1919 - oktober 1922 Plats västra Anatolien Utfall Turkisk seger, Lausannefreden.
Stridande
Grekland	Mall:Landsdata TurkietTurkiska revolutionärer
Befälhavare
Leonidas Paraskevopoulos Anastasios Papoulas Georgios Hatzianestis	Mall:Landsdata TurkietAli Fethi Okyar Mall:Landsdata Turkietİsmet İnönü Mall:Landsdata TurkietMustafa Kemal Atatürk Mall:Landsdata TurkietFevzi Çakmak
Styrka
200 000 man	120 000 man
Förluster
23 500 stupade	20 500 stupade

Grek-turkiska kriget, eller kriget i Mindre Asien, eller Den grekiska kampanjen under turkiska frihetskriget, var en serie militära händelser som ägde rum under delningen av Osmanska riket efter första världskriget, mellan maj 1919 och oktober 1922. Kriget utkämpades mellan Grekland och turkiska revolutionärer; de senare skulle senare bilda Republiken Turkiet.

Den grekiska kampanjen började eftersom de västra allierade, i synnerhet Storbritanniens premiärminister David Lloyd George, hade utlovat Grekland territorier på Osmanska rikets bekostnad. Kriget avlöpte med att Grekland gav upp allt land de tagit i besittning under kriget, återgick till gränserna före kriget, och deltog i en befolkningsutväxling mellan Grekland och Turkiet, i och med Lausannefördraget.

De militära kampanjernas samlade misslyckanden - Greklands, Armeniens och Frankrikes - mot de turkiska revolutionärerna, tvingade de allierade under första världskriget att ogiltigförklara Sèvresfördraget och förhandla i Lausanne om ett nytt fredsfördrag, erkänna den turkiska republikens självständighet och dess suveränitet över östra Trakien och Anatolien.

Ett skäl till Greklands intresse för territorierna som kriget gällde, var att greker bott i området sedan antiken. Före första världskriget bodde 2,5 miljoner grekisktalande ortodoxa i Turkiet. 1915 utförde ungturkarna folkmord på de kristna minoritetsbefolkningarna. Den mest kända av dessa är armeniska folkmordet, men även den grekiska och assyriska (Seyfo) befolkningen var en drabbad grupp (pontisk-grekiska folkmordet). Ett annat skäl till inblandningen var den grekiska nationalismen, panhellenismen.

Kriget bidrog avsevärt till att väcka ett hat mellan greker och turkar, som skulle fortsätta att prägla relationerna mellan länderna under lång tid framöver.

Källor

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från en annan språkversion av Wikipedia.