Mustafa Kemal Atatürk
Från Rilpedia
Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort. |
Ämbetsperiod(er): | |
President 29 oktober 1923– 10 november 1938 Premiärminister 3 maj 1920– 24 januari 1921 |
|
Företrädare: | Förste ämbetsinnehavaren |
Efterträdare: | President İsmet İnönü Premiärminister Fevzi Çakmak |
Födelsedatum: | 19 maj 1881 |
Födelseplats: | Selânik, Osmanska riket |
Dödsdatum: | 10 november 1938 |
Dödsplats: | Mall:Landsdata Turkiet Istanbul, Turkiet |
Maka: | Lâtife Uşaklıgil |
Politiskt parti: | Republikanska folkpartiet |
Mustafa Kemal Atatürk (född Mustafa; senare känd som Mustafa Kemal Pascha), född 19 maj 1881 i Selânik i dåvarande Osmanska riket (numera Thessaloniki i Grekland), död 10 november 1938 i Istanbul, var en turkisk militär och revolutionär politiker. Han grundade det moderna Turkiet och var dess förste president från 29 oktober 1923 fram till sin död 1938. Han var ledare för Republikanska folkpartiet.
Efter en framgångsrik militär karriär blev Kemal ledare för Turkiet. Han genomförde omfattande reformer i syfte att modernisera landet och omvandla det i västlig och sekulär riktning.
Än idag är Kemal Ataturk en symbol för det moderna Turkiet.
Biografi
Mustafa Kemal föddes den 19 maj 1881 i Tessaloniki i dåvarande Osmanska riket. Han var son till tulltjänstemannen Ali Riza och Zübeyde Hanim, dotter till Sofuzade Feyzullah Ağa. Redan i tidig ålder fick Mustafa börja i kvartersskolan Hafiz Mehmet. I enlighet med hans fars vilja bytte han senare till Semsi Efendi-skolan. Samma år, 1888, dog fadern. År 1893 började han i militärskola. I skolan kallade hans matematiklärare honom enligt uppgift Kemal ("fullkomlig"), vilket blev hans mellannamn. År 1899 började han militärhögskolan och 1902 gick han ut skolan som löjtnant. Därefter påbörjade han krigsakademin och 11 januari 1905 slutade han på skolan som major. Han fick aldrig några egna barn, men adopterade Sabiha Gökçen, Afet inan, Fikriye, Ülkü, Nebile, Rukiye, Zehra och Mustafa (Mustafa är den enda pojken som Atatürk adopterade). Abdurrahim och Ihsan adopterades inte men Atatürk tog dem i förvar.
Kemal deltog i ledande roll i Tripoliskriget 1911-1912.[1] I oktober 1912, då Balkankrigen inleddes, deltog Kemal i kriget med sina styrkor från Gallipoli. År 1914 befordrades han till överstelöjtnant. Samtidigt började första världskriget och Osmanska riket deltog på Tysklands sida. Kemal beordrades att grunda 19:e divisionen i Tekirdag. Kemal spelade en avgörande roll i segern över Storbritannien i slaget vid Gallipoli.[2] Befordrad till generalmajor, övertog han på sommaren 1916 befälet över 16:e armékåren i Armenien och senare samma år över 2:a armén på samma front. I augusti 1918 blev han chef för 7:e armén, på Palestinafronten, och förde denna under återtåget mot Damaskus. Efter vapenstilleståndet i Mudros (30 okt 1918) efterträdde han Liman von Sanders som överbefälhavare för armégruppen i Syrien och var 1919 verksam som generalinspektör för 3:e armén i Anatolien.[1][2]
Som en av förlorarna av första världskriget tvingades ottomanerna att år 1920 underteckna fredsfördraget i Sèvres i Frankrike. I fördragets artiklar 62, 63 och 64 erkändes kurdernas rättigheter till en självständig stat,[3] de segrande länderna i Europa tog över kontrollen av det viktiga sundet Bosporen.[4] Fördraget innebar vidare att det Ottomanska imperiet skulle styckas upp och nya stater uppstå. Mustafa Kemal ställde sig i spetsen för de som inte accepterade fredsfördraget i Sèvres.[2] Kemal upprättade en upprorsregering i Ankara varifrån han ledde kriget mot Grekland och de allierade. Kemal var också en av de tiotal generaler som ledde inbördeskriget i osmanska Armenien och Syrien, ett krig där båda sidor led stora förluster.
År 1923 utropades republiken Turkiet med Kemal som president. Han genomförde omfattande reformer och förde Turkiet i västlig riktning. Bland annat infördes det latinska alfabetet och många religiösa ämbeten avskaffades. Han moderniserade även det turkiska språket från arabiskt och persiskt inflytande. Turkiskan blev det språk man talade i skolorna. Atatürk ändrade även böneutropen till turkiska vilket senare ändrades tillbaka efter hans död.
En namnreform genomfördes 1934, där alla turkar ålades att anta ett efternamn. Namnet Atatürk ('turkarnas fader') erhöll Kemal själv som en hedersbevisning av nationalförsamlingen 1933.
Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren |
Turkiets premiärminister 1920–1921 |
Efterträdare: Fevzi Çakmak |
Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren |
Talman i Turkiets parlament 1920–1923 |
Efterträdare: Ali Fethi Okyar |
Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren |
Turkiets president 1923–1938 |
Efterträdare: İsmet İnönü |
Referenser
- ↑ 1,0 1,1 http://runeberg.org/nfcp/0524.html
- ↑ 2,0 2,1 2,2 http://www.snl.no/Mustafa_Kemal
- ↑ "Etter den første verdenskrig og det osmanske rikets fall ble dette ønsket søkt imøtekommet i Sèvres-avtalen av 1920, der autonomi for områdene med armensk og kurdisk flertall ble slått fast." cit. Store norske leksikon, snl.no, "Kurdere", läst 2009-05-18
- ↑ Nordisk familjebok, band 38, spalt 996, artikeln "Turkiet", Stockholm 1926
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Mustafa Kemal Atatürk
- Engelskspråkiga Wikiquote har citat av eller om Mustafa Kemal Atatürk
- Ataturk.com – hyllningswebbplats