Från Rilpedia

Arthur Coke Burnell, brittisk ämbetsman, indolog, född 1840 i S:t Briavel i grevskapet Gloucestershire, erhöll sin vetenskapliga uppfostran vid King's College i London, där bland andra dansken Fausböll inledde honom i studiet av indiska språk (huvudsakligen sanskrit).

1860 blev Burnell civilämbetsman i Madras och skötte domareämbete i olika trakter av Indien samt var till sist överdomare i Tanjur. 1868-1869 gjorde han resor i Arabien, Egypten, Nubien m.fl. land samt 1876 på Java för studium av resterna av den därstädes en gång förefintliga indiska kulturen. Försvagad hälsa nödgade honom att 1881 återvända till England, där han dog 1882, i West Stratton, Hampshire.

Burnell var en av de mest begåvade engelska indologer, som funnits. Bland hans viktigaste skrifter framhålls Elements of South Indian palaeography (1874), On the Aindra school of Sanskrit grammarians (1875). Inom den indiska litteraturen sysselsatte han sig mest med Brahmana till Samaveda. Dessutom skrev han en mängd smärre uppsatser (mest i "Indian Antiquary") över indiska inskrifter samt dialekter i Sydindien (mest dravidiska). På den indiska rättslitteraturens område har Burnell utgivit viktiga arbeten. Efter hans död har Edward Washburn Hopkins utgivit hans översättning av "Manava dharmashastra. The ordinances of Manu" (1884). Rent av banbrytare på den indiska litteraturhistoriens område blev Burnell genom sin Classified index to the sanskrit manuscripts in the palace at Tanjore (3 bd, 1879-80).

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).