Från Rilpedia

Uppslagsordet arrowroot leder hit. För andra betydelser, se arrowroot (olika betydelser).

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).

Arrowrot (ibland kallat arrowroot) är ett annat namn för Arrow-stärkelse (från engelskans arrow; pil, kastspjut). Den fås från perennörten Maranta arundinacea i Västindien eller Maranta indica Tuss i Ostindien.

Dessa arters långa, vita rotstockar krossades och användes av indianerna på Västindiens öar som botemedel för sår från giftiga pilar; därav det engelska namnet arrow-root, pil-rot. Man bereder arrow-stärkelsen genom att noggrant skala och mala sönder rotstockarna. Därefter blandar man upp detta med vatten och pressar ut en stor del av vattnet genom ett tygstycke. Den grötliknande klump som blir kvar torkas.

Arrow-stärkelsen är ett vackert vitt, lukt- och smaklöst "mjöl" som är mer eller mindre sammanhängande i små klumpar, vars storlek är som mest motsvarande en ärta. Dessa klumpar kan man trycka samman med fingrarna och då orsakas ett sakta knakande ljud.

Studerar man detta "arrow-mjöl" under mikroskop ser man att det består av nästan runda och brett, eller oregelbundet, äggformiga celler som, blötta i vatten, består av koncentriska lager kring en liten stjärnformigt sprucken centralhåla.

Arrow-stärkelsens korn sväller i vatten vid + 70°. Detta i kombination med att arrowrot är smaklös gör den till en utmärkt stärkelse i matlagning, istället för exempelvis mjöl. Vid mjölredning av såser riskerar man alltid att få en mjölsmak på såsen ifall man använder för mycket, en risk som man slipper om man istället använder arrowrot. Dessutom gör användningen av arrowrot istället för mjölredning att såsen behåller sin klarhet, vilket är viktigt exempelvis när man gör rödvinssås.