Army of Lovers

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif

Army of Lovers var en svensk housegrupp som bildades i Stockholm i augusti 1987 av den f.d. dragshow-artisten och musikern Alexander Bard, fotomodellen Camilla Henemark (La Camilla), frisören Jean-Pierre Barda och designern Camilla Thulin, som var gruppens kostymör och inofficiella fjärde medlem[1]. Glitter, glamour och exotism blev redan tidigt viktiga ingredienser i gruppens framtoning. Army of Lovers hade policyn att aldrig uppträda live utan alltid mima till förinspelad musik, ibland även spelandes på leksaksinstrument.

Gruppen skapade ständigt rubriker genom sin frispråkighet och sin liberala syn på exempelvis sex och droger. Flera medlemmar i gruppen är av judisk härkomst och de valde att stundtals göra lekfulla men provokativa anspelningar på judendom: Dominika Peczynski tatuerade en davidsstjärna på ena skinkan och visade gärna upp den. År 1993 bannlystes videon till radiohiten Israelism av bl.a. MTV p.g.a. sina judiska anspelningar – man var rädd för att provokationen skulle bli alltför stor. Ironiskt nog hamnade singeln högst upp på den israeliska topplistan (enligt uppgift från gruppen själva).

Gruppen lades ner 1996 men återuppstod för en kort tid (och ett samlingsalbum) 2001.

Army of Lovers kom att stå lika mycket för såväl skandaler, utspel och provokationer som för glädje, sexuell frihet och glamour under den första hälften av 1990-talet. Frågan om gruppen var "seriösa" eller ett "medieexperiment" diskuteras fortfarande. De har ibland betraktats som Sveriges första ironiska popgrupp och det är kanske för denna kvalitet som kritiker stundtals uttalar sig positivt om gruppen.

Innehåll

Historik

Den ursprungliga kvartetten hade strålat samman redan i mitten av 1980-talet då Bard framträdde på klubbar och diskotek som discotransvestiten Barbie. Barda och Henemark (under artistnamnen Farouk och Katanga) agerade körsångare och dansare. Under gruppens aktiva år turades La Camilla, Dominika Peczynski och Michaela de la Cour om som kvinnliga frontfigurer i gruppen.

Gruppen fick sitt genombrott då de uppträdde på den engelska trendtidningen i-D:s fest på klubb Melody i Stockholm 1988; gruppens frontfigur La Camilla hamnade bland annat på tidningens omslag i november samma år.

Gruppen singeldebuterade med When The Night Is Cold 1988 men slog igenom på allvar med Ride The Bullet 1990. De fick även en Grammis för 1990 års bästa musikvideo genom videon till My Army Of Lovers. Med hits som "Crucified" och Obsession, som ingick på gruppens andra album Massive Luxury Overdose (1991) exploderade deras popularitet och skaran av fans växte i hela Europa, särskilt i Tyskland och i öststaterna. Gruppen fick även ett förmånligt skivkontrakt med det amerikanska skivbolaget Giant.

Efter ett internt gräl på hösten 1991 lämnade divan La Camilla sin plats som drottning i gruppen till förmån för ersättaren Michaela Dornonville de la Cour, ett blont bombnedslag med ett förflutet som lärarinna och modell. Under 1992 ägde en Sverigeturné rum och gruppen utökades även med polskfödda Dominika Peczynski, som enligt uppgift bland annat jobbat som telefonsexflicka.

Dominika, en judinna, provocerade genom att upprepade gånger visa den davidsstjärna hon tatuerat på ena skinkan [2]. Hon har själv kallat detta för "jävligt koscher", vilket står i skarp kontrast till Torah ("Ni ska inte rista in några märken i er hud eller tatuera er. Jag är Herren.", 3 Mosebok 19:28).

1995 hoppade Michaela av projektet och La Camilla återtog sin plats i gruppen. Med hennes återtåg släpptes även samlingsplattan Les Greatest Hits som föregicks av hiten Give My Life. I september 1996 meddelade dock gruppmedlemmarna att gruppen splittrats för gott och att de fyra artisterna skulle ägna sig åt nya karriärer inom musik och TV.

2001 återförenades dock de fyra forna glamourvarelserna en sista gång för att fira tioårsjubiléet av rekordförsäljningen av skivor i Tyskland 1991. Man släppte ytterligare ett samlingsalbum kallat Le Grand Docu-Soap och två singlar. Det sista officiella svenska framträdandet gjorde gruppen på Pride-festivalen i Stockholm i augusti 2001.

Hösten 2005 kom, efter åratal av förseningar, videosamlingen Hurrah Hurrah Apocalypse! ut på DVD.

Album

Referenser

  1. ↑ ”Det finns annat än barn - intervju med modedesignern Camilla Thulin”. Aftonbladet. 28 november 2008. http://www.aftonbladet.se/wendela/article3816965.ab. Läst 21 januari 2009. 
  2. ↑ ”Mina manliga vänner är bögar”. Aftonbladet. 17 april 1998. http://www.aftonbladet.se/puls/9804/17/dominika2.html. Läst 21 januari 2009. 

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Army_of_Lovers"
Personliga verktyg