Ares

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Ares. Staty i Hadrianus villa.

Ares (grek. ΄Άρης) var krigets, ursinnets och det besinningslösa våldets gud i grekisk mytologi. Han var son till guden Zeus och gudinnan Hera. Hans motsvarighet i romersk mytologi var Mars och han identifieras med den förgrekiske krigsguden Enyalios. Ares deltog ofta i stora slagsmål och hans vapen var ett spjut och en brinnande fackla. Hans kännetecken var gamen.[1] Det sägs att Ares bäddade sin säng med hud från de människor han dödat.

Ares var vacker, men brutal, och därför ofta utsluten från de andra gudarnas krets. Han var ökänd för sin blodtörst, och det föreföll som att han stred för stridens egen skull, och struntade i om han stod på den goda eller den onda sidan i krig. Hans syster Athena, som representerar de listiga, skickliga och strategiska i krigen, gillade inte att Ares var så blodtörstig och stridslysten så de hamnade ibland i krig mot varandra. Ett av de krigen var mellan Akajerna, ledda av Agamemnon som var konung i Mykene och Trojanerna där Troja (Ares) förlorade.

Barn och älskarinnor

Myterna om Ares är mycket få och vid sidan om hans stridsberättelser, är det i olika kärleksaffärer som man stöter på honom mest. Han hade många älskarinnor och många barn, men ingen känd fru. Några av älskarinnorna var Afrodite, Aglauros, Eos, Pelopia, Harpina och Tirine.

Ares barn

(Modern står kursivt).

Afrodite: Anteros, Deimos, Eros, Harmonia och Phobos.

Aglauros: Alkippe.

Astyokhe: Askalaphos.

Atalanta: Parthenopeus.

Khryse: Phlegyas.

Erytheia: Eurytion.

Kyrene: Diomedes.

Otrera: Hippolyte och Penthesilea.

Sterope el. Harpina: Oenomaus.

Tereine: Thrassa.

Ares hade dessutom ett antal barn som var utan eller hade okända mödrar. Några av dessa barn hette: Antiope, Bisto, Kyknos, Enyo, Tereus och Melanippe.

Ares och Afrodites kärleksaffär

De mest kända myterna om Ares handlar om hans kärleksförbindelser med kärleksgudinnan Afrodite något som bland annat Homeros återger i sin berättelse Odyssén.

Afrodite var redan gift med en annan gud, Hefaistos, men det var inget som det älskande paret bekymrade sig om. Hantverkarguden Hefaistos var väl medveten om sin hustrus otrohet och han beslutade sig för att avslöja dem inför de andra gudarna. Han smidde ett vackert nät som var lika tunt och lätt som spindelväv, men lika starkt som diamanttrådar. När paret låg i bädden ovetande om att Hefaistos närmade sig, blev de fångade av nätet som han kastade över dem. Triumferande över att ha lyckats ertappa dem på bar gärning kallade han till sig de andra gudarna för att de skulle bevittna brottet. Men istället för att fördöma det generade paret skrattade de bara åt honom. Hermes och Apollon retades också med honom att det vore värt skammen att bli ertappad om man fick älska med Afrodite. Ares släpptes först när han lovade att betala skadestånd till Hefaistos.

Referenser

  1. Mytologiboken, Stockholm 1994, s.106-107, ISBN 91-502-1187-0
Personliga verktyg