Från Rilpedia

Anselm Feuerbach, född 12 september 1829 i Speyer, död 4 januari 1880 i Venezia, var en tysk konstnär. Han är son till rättslärd Paul Johann Anselm Ritter von Feuerbach.

Han studerade i Düsseldorf (1845-47), München och Antwerpen samt (1851-54) i Paris, där han var elev av Thomas Couture. Han målade på denna tid porträtt, naket, dekorativa bilder; av hans större målningar visar Hafis i vinstugan (1852) avgjord påverkan av Coutures målningssätt, medan den samma år utförda Pielro Aretinos död med sina många figurer och sitt överflöd på stoff mera påminner om Hippolyte Delaroche. 1855 reste han till Italien och vistades i Rom 1857-72. Där målade han romantiska och idylliska motiv sådana som Ariostos trädgårdar, Hafis vid brunnen, Lekande barn, Badande barn och En italiensk moder med sina barn. Dessa visas i sin gynnare Schacks galleri i München, där även En romarinna och Pietå (båda från 1863) finns. I Rom var Feuerbach kamrat till Arnold Böcklin och de båda påverkade varandra ömsesidigt.

Åren 1873-76 var Feuerbach professor i Wien och målade under detta skede Titanernas störtande (i olja 1874 i Nya pinakoteket, München, takmålning i aulan i Wiens universitet, avtäckt först 1893, sedan rummets dekorering i övrigt blivit fullbordad av andra målare).

Feuerbach var föga uppskattad och föga förstådd av sin samtid. Hans riktning stod i skarp och oförsonlig motsats till de härskande strömningarna, till den historiska realism, som representerades av Piloty och dennes skola, och till Makarts yppiga och ytliga kolorism, som gav Wienmåleriet dess karaktär. Hans syn på antiken var olik de erkända klassicisternas, han sökte antikens stilla lugn och jämvikt utan att efterbilda dess former. Man förebrådde honom hans tavlors odramatiska innehåll, och man saknade där den germanska karaktär, som man på denna tid ville se, även i antika motiv.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Feuerbach, Anselm, 1904–1926 ^(Not).