Taggsvansekorrar
Från Rilpedia
| ?Taggsvansekorrar | |
|---|---|
 Aethurus glirinus
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Gnagare Rodentia |
| Underordning: | Anomaluromorpha |
| Familj: | Taggsvansekorrar Anomaluridae |
|
|
|
| §Anomaluridae Auktor: Gervais, 1849 |
|
|
|
|
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Taggsvansekorrar (Anomaluridae) är en familj i ordningen gnagare som förekommer i regnskogen i västra och centrala Afrika.
Innehåll |
Kännetecken
Till utseendet liknar dessa djur flygekorrar, men taggsvansekorrar tillhör inte ekorrfamiljen och de är inte heller närmare släkt med ekorrar. Med undantag av djur i släktet Zenkerella har alla arter i familjen ett flygmembran. Skillnader från flygekorrar finns i anatomin. Till exempel är flygmembranet hos flygekorrar fäst i ett skärformigt ben vid handloven. Taggsvansekorrar har däremot ett bredare armbågsben med broskartade utskott som fyller denna funktion. Bägge djurgrupper har alltså utvecklat sina flygmembran på olika sätt och är ett exempel för konvergent evolution.
Vid svansens undersida finns flera fjäll som saknar hår. Dessa fjäll är prydda med var sin tagg av hornämne. Fjäll finns bara på den del av svansen som ligger närmare kroppen och antalet fjäll ligger mellan tolv och arton. Taggarna hjälper djuret troligtvis att hålla sig fast på trädens bark. Angående storleken finns större skillnader. Medan arter i släktet Idiurus bara är 6 centimeter långa har andra arter en kroppslängd av 45 centimeter. Därtill kommer en lika lång svans.
Levnadssätt
Taggsvansekorrar lever i regnskogen och är med sina spetsiga klor, de nämnda taggarna och flygmembranen mycket bra anpassade för ett liv i trädens kronor. På marken vistas de bara slumpmässigt och där har de svårt att röra sig. De klättrar upp på lodrätta stammar genom att slå sina klor i barken och sedan dras bakkroppen efter.
De glider genom luften ungefär som flygekorrar. Först hoppar de från en gren och sedan öppnar de flygmembranet för att segla upp till 100 meter. Enligt obekräftade berättelser kan de segla över 250 meter. Vanligtvis behöver de inte glida lika långt då det närmaste trädet ligger på kortare avstånd.
Taggsvansekorrar är aktiva på natten. På dagen vilar de i håligheter i träden. De äter nötter, frukter och blad. I viss mån ingår insekter i födan.
Systematik
Yttre systematik
Taggsvansekorrarnas position i systematiken var länge en gåta och den är fortfarande inte helt utredd. Sedan tidigare var det klart att de trots namnet inte tillhör ekorrfamiljen. Med undantag av flygmembranet finns nästan inga likheter mellan dessa djurgrupper. Särskilt uppbyggnaden av taggsvansekorrarnas skalle skiljer sig från alla andra gnagare. Under letandet efter likheter hittades springharen som bara efter utseende är mycket olika till taggsvansekorrar. Detaljer i uppbyggnaden av mellanörat och av ådrorna vid halsen visade däremot överensstämmelser. 1985 föreslogs hypotesen att dessa djur är släktingar men många forskare tvivlade på grund av avsaknaden av fossil. Efter en molekylärgenetisk analys av Montgelard & al. blev det klart att taggsvansekorrar och springharen är systertaxa och de listas idag till underordningen Anomaluromorpha. Dessa djurgrupper skilde sig redan tidigt från varandra, antagligen under eocen.
Fortfarande oklart är hur gruppen Anomaluromorpha är släkt med andra gnagare.
Inre systematik
Familjen består av tre släkten med tillsammans sju arter.
- Anomalurus, fyra arter
- Idiurus, två arter
- Zenkerella, en art
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
- Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899
- Malcolm C. McKenna, Susan K. Bell: Classification of Mammals: Above the Species Level. Columbia University Press, 2000 ISBN 0231110138
- Bernhard Grzimek: Grzimeks Tierleben, Band 11 (Säugetiere 2), ISBN 3828916031
- C. Montgelard & al.: Molecular Systematics of Sciurognathi (Rodentia): The Mitochondrial Cytochrome b and 12S rRNA Genes Support the Anomaluroidea (Pedetidae and Anomaluridae). In: Molecular Phylogenetics and Evolution 2002, Bd. 22, Nr. 2, S. 220-233
