Från Rilpedia

Annie Fischer, född 5 juli 1914 i Budapest, Ungern, död 10 april 1995 i Budapest, Ungern, var en ungersk pianist.

Fischer föddes i Budapest, och studerade i samma stad vid Franz Liszt-Akademien. I 1933 vann hon den internationella Liszt-tävlingen i Budapest. Under sin karriär spelade hon huvudsakligen i Europa och Australien, men var sällan i USA förrän i slutet av sin livstid, där hon två gånger reste över Atlanten.

Fischer, som var jude, flydde till Sverige i början av den nazityska invasionen, hon återvände till Budapest 1946 och dog där 1995. Hon var gift med kritikern och musikforskaren Aladar Toth (1898-1986), hon är begravd bredvid honom i Budapest.

Fischer var mycket beundrad av sådana samtida som Otto Klemperer och Svjatoslav Richter; Richter skrev att "Annie Fischer är en stor artist som genomsyras av en anda av storhet och äkta djup." Den italienska pianisten Maurizio Pollini berömde för den "barnsliga enkelheten, omedelbarheten och undraren" hon hittade i sitt spel. Hennes tolkningar av Mozart Beethoven, Brahms, Schubert, Schumann och Béla Bartók fick det högsta beröm från pianister och kritiker.

Fischer gjort stora studioinspelningar på 1950-talet med Otto Klemperer och Wolfgang Sawallisch, men ansåg att varje tolkning som skapas i avsaknad av en publik nödvändigtvis skulle vara konstlat och återhållande, eftersom tolkningen aldrig blev "färdig". Hennes arv idag omfattar således många konsertinspelningar som har släppts på CD och DVD (inklusive en inspelning av Beethovens Emperor concerto och en Beethovens tredje konsert med Antal Doráti som är tillgänglig på Youtube). Hennes största arv, är en rad studioinspelningar av Beethovens piano sonadar. Hon arbetade med detta i 15 år med början 1977. Som den självkritiska perfektionist hon var släpptes verket aldrig under hennes livstid, men efter hennes död har det släppts på CD och fått allmänt beröm.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia