Anfallet mot Taranto
Från Rilpedia
Anfallet mot Taranto | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av Andra världskriget | |||||||
Karta över anfallet mot Taranto. |
|||||||
|
|||||||
Stridande | |||||||
Mall:Landsdata Storbritannien Storbritannien | Italien | ||||||
Befälhavare | |||||||
Lumley Lyster | Inigo Campioni | ||||||
Styrka | |||||||
21 Swordfishplan | 6 slagskepp 8 kryssare mindre fartyg och båtar |
||||||
Förluster | |||||||
2 flygplan | 1 slagskepp sänkt 2 slagskepp skadade 1 kryssare skadad |
Mers-el-Kebir – Calabria – Cap Spada – Taranto – Cap Spartivento – Cap Matapan – Tarigo – Kreta – Duisburg – Cap Bon – Sirtre (1) – Sirtre (2) – Harpoon – Pedestal – Torch – Skerki Bank – Sicilien
Anfallet mot Taranto ägde rum natten mellan den 11 och 12 november 1940, under det andra världskriget, då den brittiska flottan anföll den italienska örlogsbasen Taranto.
Efter slaget vid Punta Stilo så ansåg brittiska ledningen att man borde göra ett anfall mot Taranto eftersom hamnens läge var väldigt mycket lämpat för anfall både västerut, söderut och österut. Hamnen sågs som hjärtat för den italienska flottan, uingefär som Pearl Harbour för amerikanerna. Båda dessa hamnar mötte liknande öden, fast Taranto's var betydligt mildare. Britterna hade flera konvojer som gick mellan Gibraltar sund
Royal Navy utförde det första sjöanfallet i världen som enbart inkluderade flygplan. Ett litet antal Fairey Swordfishflygplan lyfte i två vågor (12+9) från hangarfartyget HMS Illustrious i Medelhavet och ett anfall med torpeder mot den italienska flottan vid Taranto. Effekterna av det brittiska anfallet ledde till generella åsikter om att de tungt beväpnade krigsfartygens tid var förbi och att sjöbaserade flygets tid hade framtiden för sig.