Andrej Vlasov
Från Rilpedia
Andrej Andrejevitj Vlasov (ryska: Андрей Андреевич Власов), född 14 september (1 september g.s.) 1900 i Lomakino nära Nizjnij Novgorod, död 2 augusti 1946 i Moskva, var en rysk militär som efter att ha blivit tillfångatagen stred på Tysklands sida i andra världskriget.
Vlasov var lantägarson och studerade teologi. Han inkallades 1919 till Röda armén och stred under ryska inbördeskriget i Ukraina, Kaukasus och Krim. Efter att Vlasov gått med i kommunistpartiet 1930 avancerade han snabbt i graderna till generallöjtnant. Han sändes till Kina 1938 som rådgivare till Chiang Kai-Shek.
Under den första fasen av det tyska anfallet på Sovjetunionen 1941 var Vlasov chef för den 4:e mekaniserade kåren och stred mot tyskarna på den sovjetiska Sydvästra fronten. Han förde sedan befäl över den sovjetiska 37:e armén som försvarade Kiev, men sedan staden omringats flögs Vlasov ut ur kitteln. I slaget vid Moskva i december samma år kommenderade Vlasov den 20:e armén och var en av de mest framgångsrika sovjetiska generalerna under slaget. För sina insatser omnämndes han bl.a. i tidningen Pravda den 13 december 1941.
1942 var han ställföreträdande chef för 2:a stötarmén vid Volchovfronten. Hans trupper hade till uppgift att lyfta den tyska blockaden runt Leningrad. Hans armé blev omringad och försvarade sig inom inringningen i nästan två månader. Till slut hamnade bortåt 60 000 ryska soldater i tysk fångenskap medan Vlasov flydde ut i skogarna. Den 12 juli 1942 blev han tysk krigsfånge. Den 14 juli förhördes Vlasov av tyskarna och redan sju veckor senare hade han gått över på deras sida för att hjälpa till i kampen mot Stalin och bolsjevismen.
1944 blev han ledare för Kommittén för befrielsen av folken i Ryssland (KONR) och dess väpnade gren Ryska befrielsearmén (ROA). Hitler vägrade länge ge tillstånd till att beväpna Vlasovs armé och sätta in den mot ryssarna, men den dåliga krigslyckan tvingade tyskarna att tänka om. Vlasov fick till slut tre egna divisioner av vilka en deltog i striderna mot den sovjetiska armén vid övergången av floden Oder i mitten av april 1945, där ROA-soldaterna utmärkte sig för sitt hårdnackade motstånd.
I samband med krigsslutet kapitulerade Vlasov för de västallierade men överlämnades av dessa till Sovjetunionen och avrättades i augusti 1946 genom hängning tillsammans med 11 av sina medarbetare från ROA. I Sovjetunionen och numera Ryssland är namnet Vlasov liktydigt med landsförrädare, närmast som en rysk Quisling och många av de ryssar som slogs på tyskarnas sida kallades schablonmässigt för vlasovtsy (ung. Vlasov-män), oavsett om dessa hade tillhört ROA eller inte. Försök att rehabilitera Vlasov har gjorts i Ryssland. På begäran av en social organisation Za veru i otetjestvo år 2001 kom en utredningskommission fram till att det saknades grund för att rehabiliteringslagarna skulle kunna tillämpas i fallet Vlasov.[1]
Referenser
Referenslitteratur
- Bishop, Cris: SS - Hitlers utländska divisioner (2007) ISBN 9789197610094
