Anders Otto Lindfors
Från Rilpedia
Anders Otto Lindfors, född 28 juli 1781 i Karstorp och död 8 mars 1844 i Lund, filolog och universitetslärare.
Lindfors blev 1798 student i Lund, filosofie kandidat 1801, filosofie magister 1802, docent i pedagogik 1803 och i teoretisk filosofi 1805. Han avlade hovrättsexamen 1810 samt förordnades till notarie i det så kallade uppfostringsutskottet. År 1811 blev han adjunkt i historia och 1816 professor i samma ämne. År 1819 prästvigdes han och blev kyrkoherde i Bjärshög och Oxie, men kom genom sin utnämning 1826 till eloquentiæ et poëseos professor på sin rätta plats, även om han var duglig på åtskilliga områden, dock mest utmärkt sig som lärare i latin och som skriftställare. Han blev 1830 teologie doktor. Lindfors gav ut en stor mängd akademiska avhandlingar, bland vilka märks Berättelse om erkebiskop Anders Sunessons graf, upptäckt i Lunds domkyrka (1833, tillsammans med Henrik Reuterdahl), vidare Index latinitatis in Ciceronis Brutum (1804), Handbok i romerska antiqviteterna (1814; andra upplagan 1830) samt Fullständigt svenskt och latinskt lexicon (I—II, 1815-24).
Han var farfar till Axel Otto Lindfors.
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Företrädare: Jonas Brag |
Rektor för Lunds universitet 1822-1823 |
Efterträdare: Martin Erik Ahlman |
Företrädare: Jonas Albin Engeström |
Rektor för Lunds universitet 1829-1830 |
Efterträdare: Ebbe Samuel Bring |
Företrädare: Jakob Henrik Engelhart |
Inspektor vid Smålands Nation i Lund 1816-1841 |
Efterträdare: Bengt Magnus Bolméer |